Aftonbladet
Dagens namn: Lukas
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Historisk front!

JAN MYRDAL har ett förslag till de värde- konservativa - om de finns

Det finns skäl att ställa ett förslag till de värdekonservativa - om sådana överhuvudtaget längre existerar i den svenska sinnevärlden.

Med lantbrevbäraren kom brev från en arg läsare i fyrtioårsåldern. Jag hade i samband med hur Bush den yngre utnyttjade elfte september-attentatet i New York för att införa Patriotlagarna nämnt hur förste konsuln Napoleon utnyttjade det rojalistiska attentatet mot sig till att genomföra drakoniska undantagsbestämmelser mot den repub-likanska oppositionen. Men, menade läsaren, hur kunde jag drista mig jämföra den folkvalde presidenten George W Bush med en sådan självhärskare som Napoleon?

Att brevskrivaren kallade den av Högsta domstolens majoritet på mer än tveksamma grunder tillsatte George W Bush folkvald var nog ett utslag av politisk korrekthet. Alla tidningar och nyhetsmedier har ju utförligt redovisat hur George W Bush tillsattes. Men med hans syn på Napoleon förhåller det sig på annat sätt.

De gamla läroverkens lärare var konservativa och ofta reaktionära men just därför fick vi av dem för sextio år sedan bland annat veta att det för Napoleon karaktäristiska var att han säkrade sin makt med folkets röster. Även om själva omröstningen - som i nutida Algeriet - var något tveksam var utslaget solklart. Av 3 577 379 avgivna röster hade 3 568 885 röstat för Bonaparte som livstidskonsul. Napoleon I liksom Napoleon III och Wilhelm II (och senare Hitler; kom ihåg det fria och av NF övervakade valet i Saar 1935!) regerade och krigade med massivt folkligt väljarstöd.

Den - även från det som fortfarande vill kalla sig bildad borgerlighet - som gått i svensk skola de senaste fyrtio åren har dock inte haft någon historieundervisning värd namnet: Jag vet ty jag har försökt resonera med dem om 1857 i Indien, om de verkliga och icke ideala skälen till att Karl XII tvangs till det Stora nordiska kriget, om August Strindbergs ställningstagande till den paulinskt/lutherska tolkningen av uttrycket Tjänstekvinnans son, om den bernadottska utrikespolitiska doktrinens betydelse för att Gustaf V trots hustru och egna preferenser vägrade ställa upp på tysk sida under första världskriget. De har naturligtvis heller inte fått en systematisk information om rösträttens grundläggande betydelse för överhetsmaktens verkliga handlingsmöjligheter.

    Det är inte ett kulturellt framsteg ty när den historiska bakgrunden fattas blir dagens politiska verklighet perspektivlöst tillplattad. För det folk som utsätts för detta blir den medvetna handlingsfriheten inskränkt - även om informationsfriheten på nätet tycks obegränsad. De görs mer lättstyrda.

Den okunnigheten är socialt determinerad. Trettio- och fyrtiotalens oftast konservativa historielärare ville göra svenska elever misstrogna mot valprocedurer för att minska deras intresse för något demokratiskt folkstyre. Tredje republikens franska lärare hade mitt i Suezaffärer och Dreyfusprocesser till uppgift att för statens bästa ge eleverna höga republikanska dygder och övertygelser. (Under fyrtiotalets första fyra år hade samma lärare i uppgift att ge eleverna den Nationella revolutionens ideal.) Stort annorlunda är det inte i dag. Den nutida svenska skolan har till samhällelig uppgift att inför eleverna absolutisera det rådande statsskicket i stater av vårt slag och med välljudande verbiage höja det till en ideal demokratisk ordning.

Visst kan jag och andra från staten och officiella partier fristående skriftställare resonera och diskutera utgående från andra erfarenheter, kunskaper och sanningar än de för tillfället accepterade men hur vore det om de värdekonservativa nu om historieundervisningen kunde göra som de konservativa juristerna för trettio år sedan när de enades med mig - och sådana grupper utanför det etablerade som FiB/K - om att gå mot den av alla riksdagspartier föreslagna grundlagen? Gustaf Petrén och jag såg båda att den var skriven halkig som ett begagnad-bil-handlarkontrakt. Den alliansen utanför partierna lyckades ju med agitation i artiklar och anföranden och debatter faktiskt tvinga riksdagen till vissa eftergifter. Hur vore det om vi gjorde detsamma när det gällde historieundervisningen?

 

Just för att vi inte är överens om tolkningen av sådant som stamsamhällets övergång till feodalism, om drivkrafterna bakom den brittiska expansionen i Sydasien för tvåhundra år sedan eller konflikten mellan Rickard Sandler och Per Albin Hansson om svensk utrikespolitik hösten 1939 (märk Per Albins samtal med ambassadör Kollontay 19 oktober 1939 och de synpunkter på förhandlingarna mellan Finland och Sovjetunionen han bad henne framföra muntligen direkt till Molotov i Moskva) kan vi från motsatt ideologiskt håll vara överens om att det måste vara materiella bevis, dokument och hållbara fakta - inte allmänna politiskt korrekta berättelser och postmoderna ideologiska projekt - som skall gälla. Att vi bildar Historisk front mot de så kallade modernisterna alltså.

SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet