ÅSIKT

Tröst för normal- korkade

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: HASSE ROSENTHAL
Levengood - dompterar publiken.

Varför inte satsa på en tröstkurs? Den kostar bara 395 kronor plus moms.

Det enda du behöver göra är att förändra dig själv, säger Inger Hansson som i sjutton år hållit föredrag i konsten att må bättre.

Hindren finns inom dig själv, säger Mark Levengood.

Femhundra personer, mest kvinnor, har kommit till Folkets hus i Stockholm för att lyssna och lära sig under rubriken "Våga mer än du törs". Från första stund älskar de föredragshållarna, skrattar, applåderar och drar stundom gemensamma och hänförda suckar.

Jag inser plötsligt att vi befinner oss på en filosofisk cirkus med existentialism light på programmet. Dompterade till lydnad som lopporna på en loppcirkus, säger Mark Levengood.

Fast en dag kommer det stora lyftet. Då är alla livets räkningar betalda, kroppsvikt och tajming under kontroll och den egna förmågan en oavbruten källa till överraskning.

En dag. Kanske redan i dag.

Våga vara den du är så kan du få vilket jobb du vill, säger Inger Hansson.

Många fula ankungar växer upp och blir inget annat än fula ankor, säger Mark Levengood. Men du kan vara den som blir en svan.

För att markera karaktären av show biz uppträder Mark Levengood i en grön, glittrande cirkusrock. Med sin lite gnälligt barnsliga röst bearbetar han den kvinnliga publikens moderskänslor medan Inger Hansson spelar rollen av den slängigt frimodiga som gör vad som faller henne in. De är ett perfekt Fame Factory-par med värme, närvaro och humor och de lovar oss ett nytt rike och ett bättre liv bortom bergen.

Vi behöver dem. Vi behöver tröst.

Sverige var under ett kort historiskt ögonblick kristnat. Man brukar räkna det verkliga genomslaget till slutet av 1800-talet och själasörjarna sträckte ut sina hjälpande händer i hundra år. Men så tog det slut.

Nu sitter den stora ensamheten inklämd på en t-banevagn mellan Bagarmossen och Skärmarbrink och viker undan med blicken och kikar förstulet på medpassagerarna i fönstrets spegel. I det sekulariserade masssamhället är frihetens pris ensamhet.

Det finns ingen akut att ringa till. Man får klara sig på egen hand.

Gör det bästa av det värsta, säger Inger Hansson.

Jorden snurrar så fort, säger Mark Levengood, och det är inte så lätt för den blinkande generationen. Han avser den äldre del av befolkningen (främst kvinnor) som låter alla digitala apparater stå och blinka eftersom de inte vet hur de ska ställas in.

Bakom föredragshållarnas skämtsamheter och kaskader av lustiga historier finns ett budskap som då och då kryper fram. Det handlar om förändringsbenägenhet.

I en föränderlig värld måste vi också förändras. Mark Levengood tar några försiktiga steg över scenen i sin cirkusrock som om han var på väg till vishetens källa. Du måste ha förmågan att ta till dig ny information, säger han.

Allt du begär måste du rikta mot dig själv.

Glöm din trista barndom, säger Inger Hansson. Radera bort den. Tryck på delete-knappen.

Skyll inte på dålig barndom, det är lite unket, säger Mark Levengood.

Vem ska man då skylla på? Jo, sig själv.

Så där håller de på i tre timmar. Skalar man bort de roliga historierna och charmen så viner domptörens budskap genom salen. Mark Levengood låter som en kursledare på Svenskt Näringslivs kursgård. Det är oroande. Vi är små kuggar och de små kuggarnas plikt är att bli förändringsbenägna för att grottekvarnen ska rassla in i framtiden utan att skära ihop.

Förändring gör ont, säger Mark Levengood. Men smärtan är nödvändig.

Men jag då? tänker jag. Finns det nån framtid för en normalkorkad?

Du kan hoppa av när du vill, säger han och fyrar av cabaretnarrens leende.

Det är lätt att få en del köldskador av sådan värme. Paret Levengood och Hansson turnerar runt Sverige i regi av Wimab Utbildning & Consulting AB. De är otroligt populära och publiken skickas till deras cirkus av företag och den allmänna omsorgsindustri som tycker att personalen behöver rycka upp sig.

Summan är ännu mera ensamhet. Och behov av flera kurser och ännu mera tröst och en affärsidé som aldrig tar slut.

Doktor Gormander