ÅSIKT

Hall of shame

Dagens Gormander

1 av 2 | Foto: JAN DANIELSON
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Vårsolen sluggar sig med brutal kraft ner mot en limpmacka som avslappnad vilar på mitt köksbord. Limpmackan är laid back.

Du borde också vara laid back, Gormander. Det var innebörden av ett föredrag jag lyssnade på under de så kallade rycka upp dig-dagarna. Vi var hundratals som gick dit för att rycka upp oss.

Rycka upp dig-dagarna arrangeras för att motverka ta dig i kragen-morgnar. Risken är nämligen att man, om man inte passar sig, hamnar i hall of shame, ett tempel där församlingen bedriver människooffer i form av levande gnällspikar på bitterhetens altare.

Morgon alltså, objektivt sett ljuv och löftesrik. Radion rapporterar att Skuru har vunnit damallsvenskan. Reportern skrattar och jublar. Det måste vara stort. Försöker jubla men var ligger Skuru?

Utanför köksfönstret sitter en kråka och hackar på nåt. Det ser ut som en död hare. Konstigt att hararna letar sig ända in i storstadens förorter.

Limpmackan ser grå ut på bordet. Avspark för överlevnad. Kastar mig över nyheterna som denna morgon handlar om tv. Beckträsket är söndertrampat, meddelar tidningen. Nu kommer hundra avsnitt med Wallander. Himla fint att det finns kreativa människor på tv.

Regeringen ska äntligen göra nåt åt bostadsbristen. Till att börja med på Kronobergshäktet.

Så där fortgår morgonen när man står med ena foten på tröskeln till hall of shame.

Du måste lära dig att sälja dig själv, Gormander, säger föreläsaren på rycka upp dig-kursen. Inre säkerhet. Laid back.

Som en limpmacka, försöker jag.

Du ska stå upp när du pratar i telefon med dina uppdragsgivare, fortsätter hon. Stå brett så att du får kontakt med marken.

Okej, tänker jag och ställer mig upp men måste ta stöd mot spisen för vårsolens hammarslag dundrar mot min kropp. Utanför fönstret hoppar kråkan undan en bit. Den tror att jag är ute efter att käka upp haren.

Du måste ha tio idéer, säger föreläsaren. Då köper dom kanske en.

Jag har hundra, svarar jag. Men det hjälper inte. Jag föreslog i en artikel att dom skulle skippa övergångsregler och i stället införa trängselavgifter på Öresundsbron. Försökte sälja den till alla kända medier.

Skulle det vara kul, blev svaret. Du är slut, Gormander, man blir bara trött.

Återanvänd dina gamla jobb, säger föredragshållaren. Det är i alla fall ingen som minns vad du har skrivit. Samma saker händer hela tiden.

Nej, säger jag bestämt. Skuru har just vunnit damallsvenskan. Det har aldrig hänt förut.

Men föredragshållaren ger sig inte. Alla människor är repriser. En gång i livet tänker dom en originell tanke. Det är den du måste lära dig att återanvända.

Som en returburk, försöker jag.

Just det. Skribenter är returmaskiner. Samma burkar, samma story. Det är din vinkel det gäller, Gormander. Kör den i repris. Planka dig själv. Konsten att vara originell är att sno utan att bli upptäckt.

Men om dom inte vill betala, säger jag.

Du måste ta mycket betalt, envisas föredragshållaren. Då tror dom att du är bra. Och då måste dom försöka ro hem det dom har investerat i dig. Då blir det banderoller, affischer på stan, lansering. Du blir berömd och rik.

Måste vi jämt hamna i det här snuskiga pratet om pengar, invänder jag.

Ingen idé att sitta i fönstret med den rosa lyktan tänd, Gormander. Ge inte bort nåt utan att själv få nåt tillbaks. Så ska den fjättrade jätten resa sig ur hall of shame.

Så där kan det vara en helt vanlig ta dig i kragen-morgon när man just har bevistat en rycka upp dig-kurs. Limpmackan framför mig på köksbordet ser hårig ut. Kråkan utanför fönstret är för sin del klar med haren och slickar sig om näbben.

Doktor Gormander ([email protected])

ARTIKELN HANDLAR OM