Aftonbladet
Dagens namn: Stella, Estelle
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Adlad smärta

Mara Lee.   Mara Lee. Foto: C-M EDENBORG

    En dataspelsvärld full av voyeuristiskt våld. Skönhet, men också ömhet: "Innan läggdags sveps / barnen i plast / den tjocka plasten över munnen / den tjocka plasten förstorar deras ögon // Vi rullar er. vi gör smala stänger / nerför backarna". Mara Lees andra bok, Hennes vård, tycks liksom hennes förra och första Kom (2000) skriven i insikten om att vår tids kanske mest utvecklade estetiska sensibilitet gäller våldsskildringen. Den rör sig nattfjärilslikt kring njutningen i fantasin om att någon bemäktigar sig någon annans kropp och öde.

Hon skriver därmed i en klassisk kristen tradition över själva gränsen mellan erotik och moral, där just smärtan är det förmedlande momentet (jämför till exempel med Mel Gibsons Jesusfilm, eller Orups geniala legering av S/M och kd-frasen Ont, det gör ont).

I synnerhet i några dikter om boxaren Ray Mancini, han som slog ihjäl en koreansk kollega i ringen och därmed orsakade att rondernas antal sänktes från femton till tolv, blir Lees dikt till ambivalent moralitet. Smärtan adlas till lidande. Dikten till evangelium. Ty om våldet är temat i denna vackra bok, så är ämnet det Mänskliga. I ett ögonblick av plötsligt meddelsamhet heter det att:

samspråk kring det nödvändiga / lilla våldet / pekar ut platsen / för den andres oupphörliga / gåva

 

    Passagen påminner om att Mara Lees projekt har en större dragning till Levinas etik än till de Sades. Det är inte oproblematiskt. I likhet med många andra författare i denna stora tradition tycker jag att hon ibland riskerar att kalla till andakt över trivialiteten. Som räddes hon i själva verket de råa, amoraliska, begären. En verkligt smärtsam författare blir Mara Lee först då hon överger den poetiska och filosofiska disciplinen, när hon ger efter för språkets egna njutningar. Då skriver hon så vackert som vore hennes dikt en andalusisk skalpell: "Nu väller det inre ut. Det ligger på ytan. Ymnigheten dränker betraktarens öga. Det är bara yta igen. Katarakt. Kärlek."

Magnus William-Olsson
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet