Aftonbladet
Dagens namn: Ellen, Lena
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Nolltolerans - mot fattiga

New York - har blivit förebild.   New York - har blivit förebild. Foto: AP

    Tony Blairs fras om att vara tuff mot brottsligheten blev snabbt kampanjslogan för den nyliberala statens kriminalpolitik. Men USA är föregångslandet, New York skyltfönstret och dess nolltolerans den globala exportvara som tagits över av politiker och tankesmedjor från Wellington och Johannesburg till Paris och Stockholm.

I Fattigdomens fängelser beskriver den franske sociologen Loïc Wacquant den avsiktliga spridningen av New York-modellen - och sågar den:

Brottsligheten avtog redan innan nolltoleransen infördes. Andra strategier fungerar lika bra - närpoliserna i San Diego till exempel. Och priset är enormt, inte bara i pengar: tusentals människor grips på lösa grunder, rasåtskillnaden förstärks, häkten och domstolar överbelastas och polisens trakasserier har skapat en grundmurad misstro mot polismakten hos den svarta befolkningen.

 

    Fattigdomens fängelser är en rörig och upprörande studie som utgår från en enkel modell: När staten retirerar från den ekonomiska politiken och socialpolitiken utökar den istället sin säkerhetsapparat. Repressionen riktas mot ungdomar, arbetarklass och svarta (i Europa: migranter) - helst i kombination - och underblåses med påståenden om "förortsvåld" och en "exploderande ungdomskriminalitet" - trots att brottsligheten inte ökat på något dramatiskt vis.

Med fängelser, villkorliga domar, anmälningsplikt och registreringar, men också med nya kontrollmekanismer inom socialtjänsten - som drogtester - skapas samhällen där en stor andel av "de farliga klasserna" står under statlig övervakning.

Kriget mot brottsligheten är kontrollen av de fattiga.

 

    Wacquant ser detta "metodiska, massiva och oprovocerade" statliga våld som funktionellt: med en flexibiliserad produktion och hög arbetslöshet löses den sociala disciplineringen av arbetskraften upp - och måste ersättas.

På en annan nivå bör expansionen kanske också ses som ett uttryck för statens beskurna handlingsutrymme. Kan eller vill man inte längre bedriva välfärdspolitik får man visa handlingskraft på andra områden. Politik reduceras bokstavligen till det möjligas konst.

 

    Wacquant anser att Sverige tack vare en stark socialstatstradition har stått emot denna utveckling hyggligt i jämförelse med andra europeiska länder

Men också här är tendensen tydlig. Dels i kriminaliseringen av en del mindre brott - narkotikainnehav - som fyllt de svenska fängelserna. Men också i den politiska retoriken, där högerns traditionella krav på lag och ordning under 90-talet togs upp också av liberaler och socialdemokrater, både i den snävare meningen fler poliser och hårdare straff, och i den bredare: "moralisk" upprustning, ordning i skolan, kamp mot "fusk" i försäkringssystemen och drogtester på arbetsplatserna.

Petter Larsson

Samhälle

Loïc Wacquant

FATTIGDOMENS

FÄNGELSERSymposion

SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet