Aftonbladet
Dagens namn: Magnus, Måns
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Efteråt är det för sent

    På film gång på gång: Den korrupta politikern, polischefen, militären som använder sin makt för brott. Men som i slutändan ställs till svars av rättrådiga väljare, domstolar, goda poliser.

Det finns ruttna ägg, men demokratin kan rensa sig själv. Vi kan sova gott.

När Lynndie England ställs inför rätta för övergreppen i Abu Ghraib, är budskapet detsamma.

Liksom när Butlerrapporten - den fjärde som granskat Tony Blairs motiv för Irakkriget - i dag läggs fram. Om läckorna är någorlunda korrekta får regeringen och de brittiska underrättelsetjänsterna här rejäl kritik för överdrivna uppgifter om massförstörelsevapen.

Tidigare har man tyckt det var för tidigt att bedöma om det fanns vapen och lämnat frågan därhän. Men någonstans måste en tidsgräns dras för när det kan anses bekräftat vad vi länge vetat: att uppgifterna var rent nys.

Frågan nu är om det blir säkerhetstjänsterna eller regeringen som får bära hundhuvudet.

 

    Mönstret känns igen: Först en kris, sedan en granskning där regeringar, säkerhetstjänster och andra myndigheter - eller medier - får pisk.

Det ger tröst. Kritikerna ges rätt i efterhand.

Och hopp. Demokratin kommer ikapp makten. Kanske drar sig framtidens ledare för att göra på samma sätt, när de vet att de kan straffas i efterhand.

Men det förhindrar inte övergreppen.

Och för dem som lider och dör i Irak är det antagligen mindre intressant om de mördas för lögner eller inte.

Däremot får det oss att tro att systemet fungerar, att det som skedde var ett misstag, ett undantag, ett ruttet ägg. Till nästa kris.

För det finns alltid en nästa kris.

Makten definierar själv de situationer då den gör som den vill. Räkna med att samma sak då händer igen.

I synnerhet när det handlar om utrikesfrågor. Så fort militär, säkerhetstjänst och så kallade främmande makter är inblandade är hemlighetsmakeriet lag och sekretessen rutin.

 

    Det är det som måste ändras. I detta förstaläge, innan beslut fattas och övergrepp sker, måste öppenheten vara maximal.

Hade medier och människorättsorganisationer haft fri tillgång till Abu Ghraib hade tortyren inte kunnat försiggå.

Och som David Clarke påpekar i Guardian (13 juli): hade Blair verkligen trott att Irak utgjorde ett allvarligt hot, så hade han bara behövt offentliggöra de rapporter som han grundade sina slutsatser på.

Att reda ut efteråt räcker inte.

Petter Larsson
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet