Aftonbladet
Dagens namn: Verner, Valter
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Nej, det krävs mer

  "Bent" på Helsingborgs stadsteater. Foto: DAVID SKOOG

    Martin Shermans pjäs om nazisternas förföljelse av homosexuella i Tyskland gjorde stor succé då den kom 1979. Den har filmats, ånyo satts upp och ämnet hör alltjämt till de viktiga. Men stycket är för den skull inte oproblematiskt. I Helsingborg har man valt att spela Bent på sin lilla scen och den intima historien kommer således mycket nära sin publik. Det är bra men ställer samtidigt höga krav på skådespelare och scen. Man måste kunna tro på allt det som sägs och görs, i allra högsta grad när huvudpersonerna föreställer fångar i nazisternas dödsläger. Minsta ansiktsuttryck eller tonfall kan i ljuset av den fruktansvärda verklighet som skildras verka banal eller förfalskad.

nnRegissören Solbjørg Højfeldt frammanar i den inledande tablån Berlins dekadenta nattliv med män i nätstrumpor och skelettliknande kostymer som dansar med män i naziuniformer. Från en glittrig gunga i taket sjunger kabaréartisten om unga pojkar och hotande undergång men i den trivsamt småtjafsiga hemmascenen hos bögparet morgonen därpå skiljs bödlarna i ett slag från offren.

Det är tvära kast och Michalis Koutsogiannakis och Torbjörn Lindström gör sannerligen sitt yttersta i rollerna då de efter paus bär sina gråa stenar i fånggården medan de sakta kommer varandra nära och till sist blir älskande.

Av premiärpublikens bifall att döma är behovet av humanism och starka känslor mycket stort. Men föreställningen ger ändå intryck av lättsmält och för-minskat. Kanske för att Förintelsen till sist inte kan övertyga som vanlig teater och illusionsmakeri? För att den kräver en annan typ av allvar?

Barbro Westling
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet