Aftonbladet
Dagens namn: Klemens
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Vad ska vi demonstrera för?

Första maj. Här är några skamliga förslag från Johan Ehrenberg

Carl Bennet - talar till massorna i dag.   Carl Bennet - talar till massorna i dag. Foto: MAGNUS SANDBERG

Det blir tufft denna första maj i år. Vad i all världen ska de trogna egentligen demonstrera för? Så många cirklar är slutna, så mycket kamp som runnit ut i ingenting.

Symboliken år 2005 går inte att ta fel på. Nu talar för första gången en av landets stora kapitalister på arbetarnas kampdag. Carl Bennet är inbjuden av fackklubben på företaget han äger. Nästa steg är att Jacob Wallenberg intar podiet bredvid Wanja Lundby-Wedin på Norra Bantorget.

Varför inte? Vi vill väl alla att det "ska gå bra för Sverige". Vi vill väl alla säkra "svensk konkurrenskraft" och "gynna kreativt nyskapande". Låt oss granska några möjliga paroller att vandra under i årets förstamajtåg.

Sök mera arbete!

    Det här måste bli den största banderollen. Arbetslösheten är rekordhög, trots "högkonjunktur" i flera år. Arbetsmarknadspolitiken handlar därför om en enda sak. De arbetslösa ska "aktiveras" till mer jobb- sökande. Ingen ska ha a-kassa utan att verkligen anstränga sig. Det ska vara jobbigt att inte få jobb!

Det här är inget skämt. I min hand har jag en intern skrift från Ams, Förmedlingsarbete med ökande sökansvar (Dnr 03-3964-00). Det här är en skrift förtvivlade arbetsförmedlare sänt mig, en tolvsidig rapport som slår sönder alla myter om arbetsmarknadspolitikens verkliga avsikt. Svart på vitt står det att målet är att tvinga människor att söka jobb som de inte kan få. Några tusentals arbetslösa i en region ska söka hundra lediga jobb. Varför? "Sökaktiviteten i denna grupp garanterar att utbudet av arbetskraft blir så stort som möjligt och att inflationsdrivande löneökningar därigenom kan motverkas."

De arbetslösas uppgift är alltså att pressa ner löneökningar genom att söka, söka, söka. På annat ställe slår rapporten fast att en arbetsförmedlares jobb är att "se till att konkurrenssituationen på arbetsmarknaden upprätthålls".

Om du alltså trodde att arbetsförmedlingen finns för att förmedla jobb har du missuppfattat alltihop. Arbetsförmedlingens uppgift är att se till att de som inte kan få jobb ändå fortsätter jaga.

En normal reformistisk politik vore ju i stället att skapa offentliga jobb åt arbetslösa. Kostnaden för en offentlig anställning är nästan densamma som kostnaden för en arbetslös. Men om folk har jobb riskerar lönerna att stiga.

Alltså demonstrerar vi under parollen "SÖK MERA ARBETE!"

Öka stressen på jobben

    När kapitalisten Carl Bennet talar till massorna första maj så är det ord om höjd produktivitet och samarbete som kommer att ljuda. Bennet vet vad han talar om, han äger tryckerikoncernen Erlanders, en koncern som blivit vinstgivande genom kraftiga avskedanden och flytt av anläggningar utomlands.

Om man vill "öka produktiviteten" finns det i princip två sätt. Det ena är investeringar där människors slitsamma jobb ersätts med maskiner. Det andra är att färre människor sliter mer vid maskinerna. Eftersom investeringarna är löjligt låga i Sverige så är det det senare som sker. Kostnaden för den produktivitetshöjningen ser vi egentligen först i ökad utslitning om några år. Som modern socialdemokrat kan man i stället peka på de fantastiska produktivitetssiffrorna och skryta över att de varit högre än i omvärlden. Vi är bäst på ökad stress!

Strunta i vinsterna

    Parollen är given i år. Vinsterna för börsföretagen har slagit nya rekord, aktieutdelningarna blev rekordhöga. LO:s chefsekonom Dan Andersson gick därför ut i Dagens Nyheter (12 februari) och förklarade att "ekonomins logik är järnhård. Löntagarna ska inte angripa kapitalisterna om de är missnöjda med hur förmögenheterna fördelas." Varför? "Pressar vi ned vinsterna får vi ett utflöde av kapital och sjunkande valuta och ökad inflation."

Så vad kan då löntagarna göra? Jo, kräva att staten sparar mer (!), kräva fler kollektiva pensionsfonder typ AP- fonderna. Enligt LO-ekonomen är alltså kampen mellan vinst och lön en passé och omöjlig uppgift. Men vem ska löntagarna då angripa? "Löntagarna ska vara arga på riksbankschefen Heikensten och inte på kapitalisterna" sade Dan Andersson. Det enda radikala som finns att göra är nämligen att sänka räntan.

Det här för oss raskt över till nästa mobiliseringsparoll:

Fixa ekonomin, riksbanken

    Regeringen ska inget göra, kommunerna orkar inget göra, kapitalisterna vill inget göra och löntagarna får inget göra. Så vad återstår utom Riksbanken?

Plötsligt blir det begripligt varför s-ledningen genomförde den märkliga politiken med en oberoende expertstyrd riksbank - utanför demokratins maktsfär. Att "experterna" skulle föra en extrem nyliberal räntepolitik var ju något alla kritiker påtalade, det är alltså ingen överraskning.

Men nu har man någon att skylla på. Det är själva poängen med konstruktionen.

Stoppa rapporteringen om skandalerna

    En annan självklar mobiliseringsfråga är att medierna är emot arbetarrörelsen och därför avslöjar lägenhetsfusk, mutor, porrklubbsbesök, vidriga förmåner och jättelöner för topparna. Skandaler som skadar "förtroendet" för ledningarna.

Efter två decennier har arbetarrörelsen lyckats göra sig av med nästan hela a-pressen, det har givetvis minskat risken för pinsamma avslöjanden. Men de borgerliga tidningarna fortsätter ju gräva, ja DN arbetar medvetet med att hitta en sosseskandal varje månad. Tidningen är till och med så oförskämd att den använder korruptionen inom SSU som argument mot rörelsen. Trots att vi vet att alla ungdomsförbund är lika ruttna.

Fokus måste därför flyttas från de egentliga problemen - att skandalerna finns - och ersättas med Marita Ulvskogs debatt kring varför de avslöjas. Oberoende undersökningskommissioner för att granska rötan gör bara problemen - det vill säga avslöjandena - värre. Låt oss därför demonstrera för ökad tystnad.

Skattesänkningar för de hårdast drabbade

   Detta är en paroll i tiden. Vem drabbas hårdast av skatter egentligen? Jo, självklart de som får betala mest. Det vill säga de rika. Genom att ta bort gåvo- och arvsskatt så har många drabbade lindrats. Sänkt inkomstskatt har också gett mest till höginkomsttagare. Men det finns mer att göra. Nästa gång försvinner förmögenhetsskatten helt. Då blir Sverige ett rättvisare land, alla slipper ju skatta. Även de som ingen förmögenhet har.

 

USA är snällare i Irak

    Ett annat ämne att sluta leden med är utrikespolitiken. De miljoner som samlades under paroller "Stoppa USA:s krig mot Irak" visar ju att frågan - även i Sverige - engagerar.

Men svensk utrikespolitik under Göran Persson har ju varit en märklig "tyst diplomati". På nåt sätt ska vi veta att regeringen egentligen är emot det som sker, men ändå inget säger för kritik får "mer effekt" om den framförs i viskningar.

När USA genomför vansinnesmord som de i Falluja eller skapar inbördeskrig genom stöd till olika falanger så kan regeringen ändå inte säga stopp eller kräva "USA ut ur Irak". Goda s-politiker hoppas i stället på en "snällare ockupation" och om det inte går är ansvaret givetvis terroristernas och inte ockupantens.

Nej, det blir nog glest i leden i år. Men det behöver inte betyda så mycket, förra året var vänsterpartiets tåg, liksom "anarkisternas", betydligt större än socialdemokraternas i Stockholm. Med Lars Engqvist vid rodret för SVT kommer rapporterna dock även detta år säkert att påstå motsatsen. Fast mitt tips är att "fria socialisttåget" blir allra störst. För de egentliga parollerna för vänsterns tåg är ju i år "minska den offentliga konsumtionen med förnuft". Och "feminismen behövs utanför v".

Nu kanske du ser på ovanstående och tänker att det är nog bäst att stanna hemma. Årets demonstrationer riskerar att bli lika absurda som den för någon månad. Då gick arbetsmarknadsminister Hans Karlsson ut och demonstrerade för kollektivavtalen och mot arbetsmarknadsministern Hans Karlssons oförmåga att skydda dem. Hand i hand med Carl Bennet sjunger vi nu Internationalen eftersom den ju till alla lycka bär.

Men kanske det är därför vi ändå ska ge oss ut på gatorna. För första maj är en dröm om en annan politik - en annan värld. Låt oss hoppas på några handskrivna plakat med ord som "Höj lönerna", "Asyl åt flyktingbarnen" och "Socialisera pensionssystemet".

Det var ju trots allt så allt en gång började.

Johan Ehrenberg
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet