ÅSIKT

Komiska förvecklingar på gränsen till Mozart

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: BO LJUNGBLOM
Ulrika Mjörndal och Karl Rombo i "La Capricciosa coretta".

Det börjar med ett samlag. Men Bonario är inte karl för sin fru, varför Donna Ciprigna får ta saken i egna händer. Efter lite tricks av listiga tjänare kan Bonario åter bli man i huset. Martín Y Solers opera La capricciosa corretta (1795), ungefär Den nyckfulla tuktad, skyller nu inte Bonarios status som toffel på impotens, utan på argbiggans natur.

Vi känner temat från Shakespeare, även om det anno 1795 mer liknar en fars av Goldoni. Regissör Patrik Sörling accentuerar den lätta komedin, men i da Pontes libretto finns även mörka stråk, så pass att förhållandet mellan makarna erinrar om det mellan Don Giovanni och Leporello i den text da Ponte skall komma att skriva för Mozart. Men redan i La capricciosa corretta finns ett slags avklarnad musikalisk kulmen på 1700-talets vackra barocktradition.

På Drottningholm tas den väl till vara, såväl av Mark Tatlows vitala ledning av Uppsala Kammarorkester, som av begåvningar från Operahögskolan: Ulrika Mjörndal (Ciprigna), Jennie Eriksson (Cilia), eller något mer rutinerade sångare som Andreas Lundmark (Fiuta) och Ulf Lundmark (Bonario).

Sörling är främst koreograf, vilket märks i de eleganta scenerierna och de lekfulla detaljerna. Om blott sångarna slapp att nästan hela tiden rikta sig mot salongen, så kunde både situationernas dramatik och möjligheten att mer sparsamt blinka till publiken ytterligare höjt temperaturen.

Men detta är randanmärkningar, för än en gång ser Drottningholmsteatern till att hålla oss à jour med den europeiska musikscenen, där barockoperan sedan snart 20 år tillbaka är den genre som mest revolutionerats. Det var Christophe Rousset (tillbaka på Drottningholm i augusti med Rameau) som bidrog till att Martín Y Solers 200 år gamla succé åter sattes upp i Lausanne för några år sedan.

Det är onekligen en paradox värdig en modern librettist, att Sveriges äldsta teater, med minimala ekonomiska medel, faktiskt är landets modernaste scen.

Claes Wahlin

Opera

Claes Wahlin

ARTIKELN HANDLAR OM