Aftonbladet
Dagens namn: Severin, Sören
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Uppsala - vischan?

   I den diskussion som Jan Arnald dragit i gång om Svenska Deckarakademin, eller snarare varför Jan Arnalds böcker aldrig har nominerats till Årets deckare, har det smugit sig in en geografisk otydlighet, som jag känner mig tvungen att korrigera.

Att Jan Arnald är missnöjd med Deckar–akademin är en sak, men när han väljer mig som slagträ i debatten känns det litet visset.

Arnald skriver: "typexemplet är Kjell Eriksson, som alltid nomineras. Han skriver lugna, fina, nostalgiska landsbygdsdeckare – och jag gillar dem, det handlar inte om det – men de befinner sig alltid på säker mark."

Men käre kollega, även med ett stockholmskt perspektiv måste väl ändå Uppsala betraktas , om inte som en metropol, åtminstone som en tätort med stadsliknande bebyggelse? Landsbygd är det väl ändå inte?

Nu förekommer landsbygden utanför Uppsala i flera av mina deckare, det medges. Kanske är det min bakgrund som trädgårdsmästare som ger sig till känna?

Personligen ser jag det inte som något märkligt. Det bor och verkar folk även i sådana avlägsna orter som Rasbo och Öregrund, människor väl värda att gestaltas. Ja, det ligger nästan ett egenvärde i detta. Hur ofta förekommer lantarbetare, bönder och annat löst folk på landet i dagens romaner?

Min huvudfigur, Ann Lindell, är verksam vid Uppsalapolisen. Det innebär att hon ibland tvingas resa någon mil utanför staden. Det tror jag är bra för henne. Fler skulle besöka landsbygden. Det kan ge nya perspektiv.

nnJag är tvungen att medge att även i den senaste deckaren, Mannen från bergen, förekommer lantliga miljöer. En av romanfigurerna är nämligen kaffeodlare i Mexiko. Den verksamheten sköts huvudsakligen på landet. Sedan utspelas det mesta runt en krog i centrala Uppsala.

Nostalgiska landsbygdsdeckare? Vad associerar man till? Några bönder, en byfåne, en cykelpolis, kanske en provinsialläkare och helt säkert en klurig gammal dam som tar in på ett lantligt beläget pensionat. Lite Agatha Christie. Skriver jag i den traditionen?

Jag tror inte Jan Arnald har läst mina romaner. Eller så har han läst väldigt selektivt. Bitterheten har grumlat hans blick.

Det är tråkigt, för det omöjliggör en vettig diskussion om kriminalromanens form och betydelse.

Kjell Eriksson
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet