ÅSIKT

Friheten håller på att dö

Fel t-shirt ledde till åtal. JOHN PILGER om hur Bush och Blair drar åt snaran runt medborgarna

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: ap
Brian Haw har tältat på Parliament Square i London i fyra och ett halvt år i protest mot den brittiska Irakpolitiken.

På julafton tittade jag förbi hos Brian Haw, vars krökta gestalt var nätt och jämnt urskiljbar där han vankade av och an i den iskalla dimman. I fyra och ett halvt år har Brian bott i ett tält på Parliament Square intill en utställning med fotografier som visar de fasor och det lidande som drabbat irakiska barn på grund av brittisk politik. Effektiviteten i hans aktion demonstrerades tydligt i april förra året när Blairregeringen förbjöd alla uttryck för opposition inom en kilometers avstånd från parlamentet. Högsta domstolen slog så småningom fast att eftersom Brians närvaro föregick förbudet så gällde den nya lagen inte honom.

Dag efter dag, natt efter natt, årstid efter årstid förblir han en fyrbåk som belyser det stora brott som begås i Irak, och underhusets feghet. Medan vi pratade kom två kvinnor fram till honom med julmat och vinglögg. De tackade honom, skakade hans hand och skyndade vidare. Han hade aldrig sett dem förut. "Det där är typiskt för allmänheten", sade han. En man i kritstrecksrandig kavaj och slips kom fram ur dimman, bärandes en liten krans. "Jag har för avsikt att lägga den här på cenotafiet [minnesgravvården över dem som stupat i första och andra världskriget] och läsa upp namnen på de döda i Irak", sade han till Brian som varnade honom: "Du kommer att få sova i finkan, min vän." Vi såg på medan han gick iväg med beslutsamma steg och lade ner sin krans. Han stod med huvudet böjt och tycktes viska. För 30 år sedan såg jag dissidenter göra något liknande utanför Kremls murar.

Han hade tur eftersom natten dolde honom. Den 8 december dömdes Maya Evans, en 25-årig vegankock, för att ha brutit mot den nya lagen om allvarlig organiserad brottslighet genom att vid cenotafiet läsa upp namnen på 97 brittiska soldater som dödats i Irak. Så allvarligt var hennes brott att det krävdes 14 polismän i två piketbussar för att gripa henne. Hon dömdes till böter och hamnade i brottsregistret för resten av livet.

Friheten håller på att dö.

Åttioårige John Catt tjänstgjorde i brittiska flygvapnet under andra världskriget. I september blev han stoppad av polisen i Brighton därför att han bar en "förargelseväckande" t-shirt med en text som gick ut på att Bush och Blair borde ställas inför rätta för krigsförbrytelser. Han arresterades i enlighet med terroristlagen och försågs med handfängsel. Den officiella polisrapporten om arresteringen säger att "syftet" med att kroppsvisitera honom var "terrorism" och att "orsak till ingripandet" var "bärande av plakat och t-shirt med anti-Blair-info" (sic).

Han inväntar rättegång.

Sådana fall är obetydliga jämfört med andra som förblir hemliga och utom räckhåll för någon form av rättvisa: dessa fall gäller utlänningar som hålls fängslade i Belmarsh-fängelset och som aldrig har blivit åtalade, än mindre ställda inför rätta. De hålls inspärrade "på grundval av misstanke". En del av "bevisen" mot dem, oavsett vilka de är, kan enligt vad regeringen nu medgivit ha tagits fram med hjälp av tortyr i Guantánamo och Abu Ghraib. De är politiska fångar i alla avseenden utom till namnet. De riskerar att bli utsmusslade ur landet och överlämnade till en regim som kan tortera dem till döds. Deras isolerade familjer, inklusive barn, håller i tysthet på att bli galna.

nnOch vad är anledningen? Från den 11 september 2001 till den 30 september 2005 blev sammanlagt 895 personer arresterade i enlighet med terroristlagen. Endast 23 har blivit dömda för brott som omfattas av den aktuella lagen. När det gäller riktiga terrorister har det nu avslöjats att både Londonpolisen och MI5 kände till 7 juli-bombarnas identiteter och planer, men att ingenting gjordes. Och Blair vill ge dem mer makt. Efter att ha hjälpt till att ödelägga Irak tar han nu död på friheten i sitt eget land.

Det pågår en parallell utveckling i Förenta staterna. I oktober dömdes en amerikansk kirurg, som var mycket omtyckt av sina patienter, till 22 års fängelse för att ha startat en välgörenhetsstiftelse, Help the Needy, som hjälpte barn i Irak som drabbades av den ekonomiska och humanitära blockad som drivits igenom av USA och Storbritannien. Genom att samla in pengar till barn som höll på att dö av diarré bröt doktor Rafil Dhafir mot en belägring som, enligt Unicef, hade resulterat i en halv miljon barns död. USA:s dåvarande justitieminister John Ashcroft kallade den muslimske doktor Dhafir för "terrorist", en beskrivning som förlöjligades till och med av domaren i Dhafirs rättegång, som var en parodi på rättvisa.

Fallet Dhafir är inte exceptionellt. Under samma månad dömde tre amerikanska distriktsdomare till Bushregimens fördel och fastställde dess "rätt" att fängsla en amerikansk medborgare "på obestämd tid" utan att åtala honom för något brott. Detta fall gällde Joseph Padilla, en småtjuv som påstås ha besökt Pakistan innan han arresterades på flygplatsen i Chicago för tre och ett halvt år sedan. Han blev aldrig åtalad och inga bevis har någonsin lagts fram mot honom. Fallet, som nu har kört fast i juridiska komplikationer, sätter George W Bush över lagen och upphäver den amerikanska rättighetsförklaringen. Ja, den 14 november röstade den amerikanska senaten i praktiken för att förbjuda habeas corpus [en skyddslag mot godtycklig häktning] genom att omkullkasta en dom i Högsta domstolen som gav Guantánamofångar tillträde till en federal domstol. Själva kärnan i USA:s mest hyllade frihet kasserades således. Utan habeas corpus kan en regering helt enkelt låsa in sina motståndare och upprätta en diktatur.

En besläktad, försåtlig tyranni håller på att etableras runtom i världen. Bush har, trots alla sina problem i Irak, genomfört de rekommendationer som gavs i en messiansk konspirationsteori kallad "Project for a New American Century". Detta dokument sammanställdes av hans ideologiska sponsorer kort innan han kom till makten och det förespråkade en administration som kunde fungera som en militär diktatur bakom en demokratisk fasad. Mer än 700 amerikanska baser finns nu strategiskt utplacerade i medgörliga länder, i synnerhet vid inkörsportarna till de fossila bränslekällorna och runtom Mellanöstern och Centralasien. "Förebyggande" aggression är officiell politik, inklusive potentiell användning av kärnvapen. Den kemiska vapenindustrin har återupplivats. Missilavtal har rivits upp. Rymden har militariserats. Man har ställt sig bakom den globala uppvärmningen. Presidentens maktbefogenheter har aldrig varit större. Det juridiska systemet har undergrävts, liksom de medborgerliga fri- och rättigheterna. Den tidigare högt uppsatte CIA-analytikern Ray McGovern, som en gång i tiden ställde samman presidentens dagliga underrättelsedokument, sade till mig att författarna till PNAC och de som nu innehar den exekutiva maktens ämbeten tidigare brukade benämnas "galningarna" i Washington. Han sade: "Vi bör nu vara mycket oroade över fascism."

I sin episka Nobelföreläsning den 7 december talade Harold Pinter om "en vidsträckt gobeläng av lögner, som vi livnär oss på". Han frågade varför "den systematiska brutaliteten, de omfattande grymheterna, det hänsynslösa undertryckandet av självständigt tänkande" i det stalinistiska Sovjetunionen var välkända i västvärlden, medan amerikanska statsförbrytelser endast blev "ytligt registrerade, än mindre dokumenterade, än mindre erkända".

En tystnad har härskat. Runtom i världen har ett oräkneligt antal människor dött och lidit på grund av USA:s våldsamma maktutövning, "men det får vi inte veta", sade Pinter. "Det har aldrig hänt. Ingenting har någonsin hänt. Till och med under tiden det hände så hände det inte. Det hade ingen betydelse. Det var inte intressant."

nnDetta kan inte förändras förrän vi, i västvärlden, ser oss i spegeln och konfronterar de verkliga ändamålen och narcissismen bakom den makt som utövas i vårt namn: dess ytterligheter och terrorism. Den traditionella dubbelmoralen fungerar inte längre; det finns nu miljoner människor som Brian Haw, Maya Evans, John Catt och mannen i den kritstrecksrandiga kostymen med sin krans. Att se sig i spegeln är detsamma som att förstå att en våldsam och odemokratisk ordning håller på att upprättas av makthavare vars handlingar inte skiljer sig mycket från fascisternas handlingar. Skillnaden brukade ligga i avståndet. Nu upphävs det.

John Pilger , Översättning: Tor Wennerberg