Aftonbladet
Dagens namn: Lillemor, Moa
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Aux armes ­citoyens!*

* Till vapen, medborgare!

”Du kannst”, ”Alles klar!”, ”Prima für mich”, ”Mahlzeit” och ”Sag mal…” är några av de genomgångna tyskböckerna, som överlag blivit roligare. ”Du kannst”, ”Alles klar!”, ”Prima für mich”, ”Mahlzeit” och ”Sag mal…” är några av de genomgångna tyskböckerna, som överlag blivit roligare.

    Om läroböcker i franska och tyska handlar det i andra delen av GÖRAN HÄGGS årliga granskning av läroböcker (första delen, om engelskböcker, publicerades i går).

    Det är för nittonde året i rad som litteraturdocenten, författaren och debattören Hägg genomför sin genomgång, för övrigt den enda återkommande i svensk press.

    Han har sågat åtskilliga böcker genom åren – men språkböckerna får genom­gående goda betyg.

    Problemet när det ­gäller till exempel spanska, franska och tyska är ett annat: styrande myndigheter vill ­avskaffa timplanen – vilket är en fara för alla språk utom engelska: ”Det är riks­politiker som genom sans­lösa avregleringar hotar denna lysande, välfungerande verksamhet! Låt dem inte lyckas!” skriver Hägg.

Göran Hägg.   Göran Hägg. Foto: JERKER IVARSSON

Willkommen! Bienvenue!

I dag ska vi tala om såna där språk som de envisas med att hålla på med på sina håll, där de ännu inte som vi gått över till engelska i alla viktiga sammanhang.

I grundskolans timplan garanteras eleven för tillfället 320 timmar ”språkval”, utöver engelskan. Det kan som ­tidigare innebära tyska eller franska. En god nyhet är att man numera även kan välja spanska. Många svenskar besöker ju Spanien, och det finns många latin­amerikanska invandrare här. Spanskan är dessutom ett växande världsspråk och står möjligen, om någon generation, i tur att ta över internationellt ­efter engelskan.

Dessutom har man till ”språk­valet” nu förlagt det som förr hette ”hemspråk”. Det är förmodligen vettigt, även om de eleverna missar ett annat språk. Konstigare är att man döpt om före­teelsen till ”modersmål” – vilket alltså på pedagogiskt newspeak numera betyder alla språk utom svenska. Man kan också, som vi såg i går, välja att fylla ­tiden med stödundervisning i engelska. En trist men kanske för några nödvändig utväg.

Kampen för att ge fler elever möjlighet att läsa fler främmande språk på högstadiet var ett centralt inslag i fejd­erna kring 1960-talets stora skolreformer. Trots den väldiga utmaning det inneburit har undervisningen av allt att döma fungerat mycket bra. Språklärarna har även här gjort närmast osannolika insatser, ibland i motvind, när skolledare och politiker hellre velat satsa på flummigt projektarbete, ”må bra”-veckor och moralpropaganda.

 

I dagsläget är dock hela verksamheten hotad. Styrande myndigheter vill helt avskaffa timplanen, vilket ganska ­säkert kommer att innebära att de ­dyra och svåra främmande språken (utom engelska) helt försvinner ur kommunala skolor i socialt svaga områden, till lättnad för skolbyråkrater, skolledare och kommunekonomer.

Tills vidare flyter dock det hela. Och läroböckerna är, tillsammans med engelskböckerna, de bästa som barnen ­möter i skolan.

Eftersom min spanska inte är vad den borde, får jag här begränsa mig till tyska och franska och där försöka jämföra och se vad som har hänt under de 14 åren sen jag senast tittade på området.

Antalet tillgängliga titlar i tyska har vuxit enormt. Inriktningen har ändrats något. Förr var ämnet nästan bara för pojkar och handlade om teknik och sport. Nu är det mer mat, musik och­ ­turism.

 

En riktig trotjänare är Stern/Sturmhoefel Eine Brücke (Corona). Den har varit med i denna version sen 1991, och dessförinnan i decennier ­under annat namn. På sistone har den börjat återfödas som Eine neue Brücke som emellertid ännu bara nått årskurs sju. Nydaningen är inte överväldigande. Frisyr- och klädmässigt föråldrade fotografier har bytts ut mot fula teckningar. Ett kapitel om konsten att beställa hotellrum har ersatts med ett egendomligt besök av en bosnisk tjej i den tyska familjen. Tidningsklippen är desamma som 1991.

Serien har stark inriktning på djur och sport samt fyller kulturkvoten ­genom vistexter i böckernas slut. I nian finns lite tysk historia – murens fall och Hitlers sista dagar i bunkern.

Den andra verkliga trotjänaren är Gustafsson/Göbel/Nyström/Sölch Alles klar! (A&W). Åldern låter sig ­inte riktigt fastställas. Men den fanns för 14 år sen och var redan gammal då. ­Fula och sladdriga kvadratiska häften, tunn text. Vi lär oss resa på semester och växla D-mark i åttan. Men där finns ändå viss kulturell ambition, med bröderna Grimm och Goethe i nian. Tysklands historia består enbart av murens fall. Själva språk­ambitionen är dock hygglig.

 

Lite till åren och byggd på långt äldre föregångare är även Heins/Heins/Mållberg/Geretschläger ­Prima für mich! (A&W). Häftena har lite mer text och är, ensamma i utbudet, formgivna som riktiga böcker. Mycket sport och djur, men också lite kultur till ­exempel i form av gåtan kring Kaspar Hauser. ­Muren faller i åttan, men i nian finns också ett stycke om ”Vita rosen” och motstånd mot nazismen. Lite kuriös är moderniseringen av den barnvisa om färgerna på yrkesmäns kläder som ingick även i min egen nybörjarbok i tyska. Den röde husaren har demilitariserats till vanlig ryttare.

Nyare och typisk för de förändringar ämnet genomgått är, redan i ­titeln, Mahlzeit (=Måltid) av Karlsson/Lindström/Schornack (NoK). Innehållet är mer könsneutralt med mat, musik, kärlek. Målet för tyskstudierna är i hög grad turistresor – till Berlin, Wien och Bern. I nian finns en antydan till historiskt perspektiv med muren och Schindlers list. Omslagen på de snyggt gjorda böckerna visar förstås måltider. Som helhet ett matnyttigt och trevligt bokpaket.

Ännu matigare textmässigt är Alsparr/Pirntke Sag mal? (Ekelunds). Utöver de vanliga ungdomsperspektiven finns här stark inriktning på geografi och kultur. Tredje delen har rentav en relativt heltäckande tysk nutids­historia. Ett slutavsnitt med reklam för latinstudier känns uppfriskande originellt. Det är den mest ambitiösa bok­serien och därtill trevligt illustrerad. Därför är det trist att man ska behöva ha kvadratiskt skolboksformat och glosor direkt i marginalen.

 

Nyast i formen av fullständiga bok­serier är Svensson/Krohn/Eriksson Du kannst (Bonniers). Texterna är ­goda, med inriktning på tysk ungdom och stänk av kultur. Rent tekniskt intressant är att man här äntligen försöker utnyttja datorn på vettigt sätt i språkstudier. Med varje bok följer en elev-cd-rom där man kan höra texter och glosor samt ­göra skrivövningar och få dem rättade genast, med mera. Jag kan inte bedöma hur den fungerar pedagogiskt, men nog verkar det som ett rejält lyft inom en redan välfungerande verksamhet, när varje elev hemma i enrum kan jobba vidare och träna på det viset!

Samma goda idé har även serien Das Dach av Sturmhoefel/Sturmhoefel (Studentlitteratur), som emellertid ­bara hunnit till årskurs sju ännu. Som det ser ut av böcker och cd lovar emellertid även detta att bli en utmärkt, matnyttig, ­modern serie med inriktning på vardagsliv och enstaka kulturinslag.

Ofullbordade är också serierna Der Sprung (A&W), Regenbogen (Corona), som unikt nog har en enda författare, Renate Filzwieser, och Genau (Bonniers). De saknar elev-cd, men samtliga verkar på väg mot samma höga nivå som man kan iaktta i alla de nyproducerade tyskböckerna. Och inriktningen är i stort sett densamma. Mindre teknik. Mer mat, ­mode och musik.

Fastän tyskböckerna blivit många fler och fastän det inte finns någon riktig kursplan längre är de mer lika varandra än någonsin. Men det är likriktning på hög nivå. Så varför klaga?

 

Något liknande gäller även franskan. Hela utbudet har här, vad jag kan se, förnyats. Men böckerna liknar varandra till förväxling. Ja, inte bara varandra utan även sina föregångare.

En franskbok är, frånsett det ­fula formatet, en förfinad kulturupplevelse. Även den textmässigt tunnaste i startfältet, Salut! av Persson/Swedenborg (Ekelunds) låter oss i nian möta Erik Satie och Jean-Baptiste Bernadotte, skulptörer och modeskapare samt äta chokladtryfflar och shoppa kläder.

Med Vaderlind/Martin/Lönnerblad La nouvelle Chouette (A&W) är vi, trots den även här lite magra texten, redan uppe på en nivå där vi i nian läser poesi av Prévert och Eluard samt diskuterar konst av Gauguin och van Gogh. Redan i sjuan bakar vi fransk äppelkaka och går på konstmuseum. Ett försök att göra ämnet lite grabbigare kan noteras i form av franskkanadensisk ishockey i nian. I åttan konfronteras vi även med arabisk invandrarverklighet i Marseille.

I Brandelius/Sundell Formidable (A&W) är typiska glosor i nian truffe (tryffel), huître (ostron) och champagne. Samt förstås amour. Avsnittet mot rasism är mer autentiskt än vanligt, taget från författaren Tahar Ben Jelloun. Mer Jacques Prévert-poesi än hos konkurrenterna, van Gogh, Monet och Édith Piaf redan i åttan. Motorsport och cykel i sjuan, men också 14 juli och Marseljäsen. Avbildade tidningar verkar relativt nya.

 

Nyss fullbordad och mycket ambitiös är Winblad/Österberg Allez hop! (Bonniers). Varje elev får dessutom med boken en egen cd med glosor och texter inlästa. Det borde egentligen vara en självklarhet i språkböcker. Även här går vi på konstmuseum redan i sjuan och njuter av Picasso, Matisse och van Gogh. Även om man vänder sig till tonåringar är det förstås trevligt att anknyta till Babar. Fotboll och internet är nya teman i branschen. Ishockey, Napoleon och Tour de France väntar i åttan. I nian gör vi utflykter i den fransktalande världen. Vi umgås också med Tintin, Edith Piaf och Carmen samt ­möter motståndsrörelsen under andra världskriget.

Man hinner på något vis längre i allt på franska.

Mycket likartad men snarast än mer ambitiös textmässigt är slutligen Cascade av Högberg/Lindgren (NoK), också den nyss fullbordad. I åttan är givetvis orden tryffel och sniglar viktiga, men vi lär oss faktiskt också förklara falukorv och fiskpinnar. Ett avsnitt om fransk film känns originellt och välkommet. I nian möter vi förstås som vanligt Prévert, Piaf och Tintin. Men ribban höjs rentav till dikter av Verlaine och Apollinaire och novell av Maupassant. Franska revolutionen, kända svenskar i Paris, general de Gaulle och motståndsrörelsen får utrymme.

 

Man kan ironisera över franskböckernas sybaritiska inriktning. Men i själva verket är det ju väldigt trevligt. Hela språkboksutbudet är förresten trevligt att se. Tyskböckerna har blivit roligare och franskböckerna ännu bättre. Engelskböckerna håller hög nivå. Den sorts sak- och språkfel, kulturfientlighet och dum propaganda som finns i en del andra läroböcker saknas helt i språkböckerna.

De problem som finns är av helt annan natur. Det är kommunpolitiker som inte förstår att man behöver böcker. Helst ­egna, nya böcker. Det är rikspolitiker som genom sanslösa avregleringar hotar denna lysande, välfungerande verksamhet! När den som bäst behövs! Låt dem inte lyckas! Värna EU-språken! Aux ­armes citoyens!

Göran Hägg
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet