ÅSIKT

Gäsp, baby - visst är det är kul!

PETTER LINDGREN ser teater för spädbarn

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: LESLEY LESLIE-SPINKS
Malin Cederbladh möter den unga publiken till "Babydrama".

nnLite roar ett spädbarn. De där hoppande kulorna i lottodragningen i tv kan vara en höjdare, liksom Mormors lilla kråka. Men en timslång kabaré med sex skådespelare och fullt ställ vad beträffar ljus, ljud och scenografi?

Ja, det roar också. Eller griper snarare tag. Unga Klaras uppsättning för barn under ett år, Babydrama (i regi av Suzanne Osten), tar barnen på allvar och får allvar tillbaka, ett storögt och förvånat allvar. Det som skildras, och varieras genom hela föreställningen, är födelsen, det gåtfulla i att vi plötsligt finns till. Eller inte finns till. "Titta! Borta!"

"Här är omhuldande och kravlöst, jag bara är", säger den ännu ofödda Clara Norrman, hängande från taket i en röd kokong som skulle kunna vara hämtad från Alien. "Ombonat, ombonat", fyller en annan kokongvarelse i (Danilo Bejarano).

nnDen rödskimrande livmodern, ett stort tyg, vecklas ihop och rinner ut genom ett hål i väggen. Plopp! Kvar blir en kall och steril sjukhussal. Ett av barnen i publiken faller plötsligt i middagssömn och sover sig igenom flera av föreställningens humoristiska höjdpunkter, skildrande hur fullkomligt absurd tillvaron måste te sig för en nybliven jordinnevånare. Claire Wikholm och Malin Cederbladh parodierar vuxnas evinnerliga och ibland hämningslösa gullande under barnvagnssuffletten, Wikholm genom att springa runt som en Minotaurus med vagnen på huvudet, Cederbladh genom att under obetalbart minspel äta upp bebisen i fråga.

nnMycket går naturligtvis de små över huvudet, men allt framförs ur barnets perspektiv vilket ger tillfälle till eventuell identifikation för de små och eftertanke för de stora. Hur outgrundligt måste till exempel inte det av Stephen Rappaport hela tiden upprepade "Skanstulls gymnasium" låta i öronen på en till jorden nyanländ varelse. Ann-Sofie Báránys manus exploaterar språkets klanglighet och skapar en intressant förfrämlingseffekt genom att då och då blanda in kinesiska eller spanska.

nnBabydrama har en fin intensitet och verkar av allt att döma fungera utmärkt för den tilltänkta publiken. Skulle man råka somna eller på annat sätt bli opasslig går det dessutom att få komma tillbaka vid ett annat tillfälle på samma biljett.

Teater

Petter Lindgren