ÅSIKT

PG - på barrikaden

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

■ ■”Vi är nu tillbaka på 1960-talsnivå i monterings- verkstäderna när det gäller arbetsinnehållet. I bilfabrikerna är jobben nu monotona med korta arbetscykler” som ”inte bara blir trista utan” också ”ger förslitningsskador.”

Nej, det är inte någon av oss bråkmakare på fabriksgolvet som tjatar igen. Det är min gamle chef, PG Gyllenhammar, som på DN-Debatt ger en bredsida åt sina efterträdares sätt att organisera fabriksjobbet. Orden är inte nya från PG:s sida. Redan 1974 beskrev han löpande bandet som ”inhumant”.

Klarsynt blickar han tillbaka på de krafter som på 70-talet ifrågasatte den tayloristiska fabriksregimen: ”1960-talets studentrevolution” (nåja?) och ”en del aggressiva metoder i industrins verkstäder” (i klartext: vilda strejker). Han ser också hur en ökad arbetslöshet skapat en arbetsgivarnas marknad där kraven på arbetsmiljön kan viftas undan av kortsynta företagsledningar.

■ ■Nu såg de år PG var min chef inte så idylliska ut som han utmålar dem. Banorna i fabrikerna rul­lade lika rakt på 70-talet som idag och var föga humana. De experiment som företogs för att komma bort från banan var mest en snygg fasad för att bygga Volvos – och PG:s – varumärken. Dessvärre för hans egen gloria håller den inte heller för kronologin. De båda ”humana” fabrikerna i Uddevalla och Kalmar lades ner under hans eget fögderi.

Men jag är inte småsint! Det är ingen skam att ändra sig. Vi på golvet behöver idag allt stöd vi kan få för att försvara oss mot försämringar i vår arbetsmiljö. Välkommen i kampen, kamrat Pehr Gustaf!

Lars Henriksson , Metallarbetare