ÅSIKT

Danskt före stormen

OLLE SVENNING läser nya numret av Ord & Bild

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

■ ■Tajmingen kunde inte vara sämre. Ord & Bild dimper ner med ett temanummer om Danmark, paketerat i bruntonat omslag. Tidningen är redigerad innan stormen bröt loss om teckningarna, Muhammed, Jyllands-Posten och statsminister Fogh Rasmussen som ängslas något mer över ett kommande smörberg än tryckfrihetens okränkbarhet.

Ännu mer bisarr blir Cecilia Verdinellis redaktionella kommentar. Hon betraktar det framgångsrika ledarskiktet i dansk folkeparti som deltagare i en freakshow, när det i stället skriver dagens danska ideologi och praktik.

Samtidigt som europeiska medier badar i texter om det besynnerliga Danmark, suckar Verdinelli över tystnaden: Varför skriver ingen om det danska?

■ ■Sedan öppnar sig texterna om dansk lyrik, det danska frisinnet, Kierkegaard och "den ohyggliga danska hyggen".

Ord & Bild studerar de längre, uthålliga vågrörelserna, de som för dagen fräser till i Muhammed-teckningar och blasfemi-strider. Tidskriften lär helt enkelt ut hur aktualiteterna skapats och bör tolkas.

Ola Fransson prövar begreppet identitetskris och testar den på framtidstron. Föreställningen om en god framtid har ersatts av en reaktionär mytologisering av det förflutna, av danskheten. Tesen ligger nära den som litteraturvetaren Thomas Bredsdorff formulerat. Det är, påpekar Bredsdorff, Pia Kjaersgaards parti som skriver den stora danska berättelsen i dag. Och den handlar om en svunnen tid när välfärd omfattade alla, befolkningen var god och homogen och öl och smörrebröd stod på bordet. Idyllen revs ner av "de andra", av invandrarna och särskilt "muselmanerna".

■ ■I en skarp artikel analyserar Stoika Hristova Kirkegaards gudstro och finner den vid det absolutas punkt: "Vägen till Gud går genom offer och lidande". Så nära den islamiske fundamentalistens syn.

Lars Dencik resonerar sorgesamt om hur det goda "danska hygget", livsnjutningen, gemenskapen lösts upp i utstötningens och det inskränktas "danskhet". Han betraktar danska intellektuella och finner att de delvis legitimerar "den indre svinehund".

■ ■Så illa är det inte. Den gamla och en gång starka danska kulturradikalismen andas ännu, fast flämtande.

Henrik Petersen introducerar i en omtumlande artikel den danske poeten Lars Skinnebach och hans originella, omstörtande lyrik: "Dikten kan inte bara reflektera... denna maktkamp, utan den måste ta makt."

Poesin till makten - det vore något för vårt lilla grannland.

Olle Svenning