ÅSIKT

Nödvändiga lösningar på onödiga huvudbryn

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Jarry - i dag vore han värsting.
KULTUR

■ ■Patafysik? "Vetenskapen om imaginära lösningar på problemberoende på egenskaper allting får av sina yttre aspekter".

Otroligt att nåt så stiligt kunde börja med att en fransk skolpilt 1888 kom hem från skolan en dag med en brun påse.

Men så är det. Alfred Jarry (15) hade sin skola i Rennes och i påsen en pjäs han skrivit om en tjock och grym kung Ubu som slaktade sig väg från Frankrike till Polens tron. I dag skulle han hetat värsta värstingen.

Men i Paris gentila salar (där var barnpoet hamnar) togs Ubu varmt emot och hans unge skapare utsågs genast av Boris Vian och Raymond Queneau till geni. Bonnard tog till kritan för litografier om Ubu. Max Ernst blev helt surrealistisk.

■ ■Ur detta växte på sällsamma vägar den patafysik som är:

1. Nödvändiga lösningar på onödiga huvudbryn.

2. En motsats (på metafysikens andra sida) till fysik.

3. Kunskap som bara kan ignoreras på egen risk.

4. Svar på frågor förtjänta av mer än ett besked.

5. Lättare än cyklism (Jarry var en god cyklist).

6. Nåt som hör till Ubu som dävendoft till rova.

■ ■Runt detta enkla har byggts ett Patafysikinstitut som av Inquisitor Pataphysicus Magnus Hedlund nu fått en PAI 130 (Rönnells) där Patafysik-Ackrediterings-Inspektionen på 64 sid visar hur Institutet bör kvalitetsstärkas via kontroll

av bildningsrutiner för patafysikerexaminering och

av standarden på patafysikfostran av alla från daghem till finansinsitut och

av självinspektionen hos institutets medlemmar samt

av nedläggningshot (då "inventarier som begagnade och obegagnade kritor, griffeltavlor, bänkar och kontorsmateriel [ska] försäljas först ...").

■ ■Så. Vad hände med Jarry?

Han cyklade. Han söp. Han dog (1907) vid 34 års ålder.

Fete Ubu växte han aldrig om. Kungen vars galna fasoner hänryckte intelligentian. Tills han på 1920-talet glömdes och först av Ionesco och Beckett blev återupptäckt med all svarthumor som behövdes för den absurda teaterns framgång och Nobelpris (Beckett 1969, Pinter 2005).

PAI 130 är ett patafysiskt destillat av detta. Inte som action. Men anda. Med alltings ringa mening nedtagen till en kanslisvenska som vid första läsningen kan te sig styv i manschetten och vid andra lite uppknäpptare. Men vid en tredje läsning! Vad lätt att se livet an!

■ ■Lägg till det nr 8 av patablad Talar (+ Ubu-spiral att roa sig med) där Jarrys Passionshistorien tätt cyklar vid det gentila nonsens som är Hedlunds "lipomerickar" (gamla limerickar rumphuggna till ny rim och reson).

Av sånt vävs patafysik. Inget att skämta med.

Mario Grut ([email protected])