ÅSIKT

Lagom är... bäst?

MAGNUS WILLIAM-OLSSON om årets Astrid Lindgren-pris

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: Samantha Loomis Paterson
Katherine Paterson - får fem miljoner kronor i prispengar.

■ ■För fjärde året utsågs i går en vinnare av litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne. Det blev den amerikanska författarinnan Katherine Paterson (f. 1932). Paterson föddes som missionärsbarn i Kina och flera av hennes böcker har anknytning till denna bakgrund. Hon har skrivit i flera genrer, alltifrån historiska romaner till bilderböcker, och hon är redan innan de fem miljonerna från svenska staten behängd med många prestigefyllda utmärkelser, 1998 fick hon till exempel H C Andersen-medaljen.

Kännetecknande för Patersons böcker är att hon gärna skriver om utsatta barn och alltid med en stor inlevelse i sina huvudpersoner. Hennes skrivsätt är rakt och inte särskilt uppseendeväckande. Elva böcker lär vara översatta till svenska, men hur många som finns tillgängliga i handeln är svårt att säga. Hennes allra mest kända bok, Bron till Terabitia, som återutgavs av En bok för alla 1997, bör hur som helst finnas i välsorterade bokhandlar. Det är en barnroman som varierar det klassiska verklighetsflyktstemat. Två udda barn i en tuff omgivning på landet i Virginia finner varandra och skapar ett låtsasrike, Terabitia, genom vilket de kan såväl uthärda som förstå verkligheten. Det är en gripande och enkel berättelse vars förtjänster är psykologiska snarare än stilistiska.

■ ■

Katherine Paterson är knappast en författare som revolutionerat litteraturen. Hon är en god berättare, med stor inlevelse och säker språkkänsla som alltid står på barnens sida. Det är hedervärt och prisvärt. Men nog vore det roligt om juryn nästa gång valde en pristagare som i stället för att bekräfta utmanar våra föreställningar om hur en litteratur för barn bör se ut och verka.

Magnus William-Olsson ([email protected])