ÅSIKT

Vaknade och bytte liv

ÅSA LINDERBORG läser en berättelse om civilkurage

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: BJÖRN LINDAHL
Susan Nathan.

Susan Nathan, britt av judisk börd, flyttade 1999 till Tel Aviv. Några år och femtio lämnade hon sin tillvaro som hiv-kurator för att söka sina rötter i den karga mark som judarna hade fått att blomstra: "ett land utan folk för ett folk utan land".

Men den israeliska statsbildningen visade sig vila på lögn. Landet hade ingalunda varit utan folk när judarna kom dit 1948 - där bodde närmare bestämt 1,3 miljoner araber. 750000 av dessa fördrevs på bara några dagar från sina hem, 400 byar förstördes. För Nathan, som hade plågats av antisemitismen som barn i England och som alltid hade varit "en hängiven sionist", blev denna insikt en chock. Man kan tycka att hon var väl okunnig om landet hon alltid hade identifierat sig med, men uppvaknandet blev också obarmhärtigt.

Hon lämnar Tel Aviv för Tamra, ett av 200 liknande små arabiska samhällen som de judiska myndigheterna knappt ens känner till - eller snarare vill veta av. Där lever hon som ensam jude bland 25000 palestinier, men även hon drabbas av den systematiska diskriminering som har stora likheter med den apartheid Nathan lärde känna när hon som ung bodde i Sydafrika. Syftet är att palestinierna inte ska stå ut och lämna Israel, en fortsättning på den "etniska rensning" som påbörjades tre år efter avslöjandena om Auschwitz.

Nathan låter ingen gå fri från ansvar och frän är inte minst hennes uppgörelse med den judiska vänstern. De upprörs lite lagom över lidandet i de ockuperade områdena men är helt obekymrade och ovetandes om hur araberna med israeliskt medborgarskap behandlas. De erkänner inte de palestinska flyktingarnas rätt att återvända och är därmed egentligen ointresserade av rättvisa. "Kärlek och förståelse" föreslår de som lösning, men vad araberna behöver är någonstans att bo, arbeta och leva. Mellanösternkonflikten började trots allt inte 1967, som man så vanligt påstår, utan med palestiniernas förluster 1948. Därmed ifrågasätter Nathan idén om en tvåstatslösning: "Den spiral som måste brytas är inte en våldscykel utan en cykel av lögner som vi judar intalar oss för att övertyga oss om att vi har en tvåtusenårig gammal rätt till det här landet." Detta ställningstagande har kostat henne alla hennes judiska vänner.

Ett annat Israel är med sina många smärtsamma människoöden en outhärdlig bok, men den är också sällsynt vacker. Det är judar som Susan Nathan, som slår ner sina bopålar bland araber - inte för att kolonisera utan för att visa solidaritet

med de förtryckta - som gör att man fortfarande vågar känna hopp.

Reportage

Åsa Linderborg