ÅSIKT

...och här är ett annat starkt reportage om ockupationen

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: PRIVAT
Pernilla Ahlsén.

■ ■?Vilket är det mest effektiva sättet att förstå och beskriva en konflikt? Är det att resolut ställa sig på den ena – den förtryckta – partens sida och utifrån den positionen passionerat argumentera mot förtrycket? Eller kan rollen som lyhörd återgivare av allas smärta, ge något mer, något annat?

Den unga svenska journalisten Pernilla Ahlsén, bosatt i västra judiska Jerusalem, har i sin debutbok prövat på det sistnämnda förhållningsättet. Hon rör sig över världens kanske mest omdebatterade och omstridda gränser; de mellan Israel och de ockuperade områdena, mellan det israeliska och det palestinska samhället.

■ ■?Oförglömlig är den absurda skildringen av hur en palestinsk skollärare och sjuksköterska från Betlehemområdet illegalt tar sig in till sina arbetsplatser i Jerusalem på morgonen, över barriärer och taggtråd. Särskilt när man inser att denna förnedrande vansinnesfärd återupprepas morgon efter morgon och skall föreställa ett slags normalitet.

■ ■??Men Ahlsén försöker även tränga sig in i den andra sidans smärta, hon talar med unga israeliska soldatflickor, med ensamstående israeliska mammor långt under fattigdomsgränsen och med en bosättarkvinna som drabbats av terrorn. Författaren sätter strålkastaren på konfliktens ofta bortglömda och nedtystade offer; kvinnorna.

För att lätta på försörjningsbördan gifts de palestinska flickorna bort i allt yngre år och författaren beskriver isande de regelrätta våldtäkter som dessa barnbröllop i själva verket är. Dessa barnbrudar får förstås ingen utbildning. Instängdheten och hopplösheten i hemmen leder till ökat våld från de förnedrande männen, som i allt högre grad vänder frustrationen mot de egna kvinnorna.

■ ■?Ockupationens brutalitet leder även till ökad hustrumisshandel på den israeliska sidan, där den kostsamma ockupationen har lett till kraftig försämring för svaga grupper, likt ensamstående mödrar.

Kvinnorna är varje krigs förlorare.

Ahlséns bok är inträngande, ibland outhärdlig, men viktig. Man kan sakna självständiga och fördjupade reflexioner och mer av en egen röst. Men författaren har framtiden för sig. Det hon lyckats med är inte dåligt; att skildra en våldsam verklighet med en ton som faktiskt kan kallas finstämd.

Reportage

Anita Goldman