ÅSIKT

Bilder som stannar kvar

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

■ ■För mig är ETC det där magasinet som morfar tog ut till stugan i början av 1980-talet. Varje sommar lade han en ny trave på utedasset i hopp om att de skulle uppskattas också av andra. Jag läste dem inte, men jag fick aldrig nog av att titta på de generösa fotografierna: rynkiga kvinnor, unga ryssar, döda flugor, skitiga bakgårdar, demonstrerande polacker, svällda blygdläppar under en hög bomullstrosa, arbetslösa byggjobbare. En pojke med erektion. En överklassdam draperad i fläskfilé. Christer Strömholms Paris.

När jag blev äldre började jag även läsa artiklarna, men jag minns nästan ingen. Det är fotografierna jag kommer ihåg. Och Reiser, så klart. Men det är klart, jag kommer ihåg när Johan blev Jenny. Och när man avslöjade vem som hade skjutit JR i Dallas. Rysslandsreportagen som innerst inne skavde mot morfars hjärta.

■ ■Det är återigen bilderna jag stannar vid när jag tar del av det 244 sidor tjocka jubileumsnumret. Framsidan pryds av Johan Ehrenberg, som sedan många år tillbaka i stort sett är ETC. Bland nostalgiåterblickarna och nostalgiskribenterna - Micke Jaresand, Åsa Moberg, Alain Topor, Maria-Pia Boëthius - trängs ett nytt stort reportage om Island.

Det är omöjligt att inte beundra Ehrenbergs envishet, men jag önskar att han återigen ville göra den där oförutsägbara vänstertidskriften som både stimulerade och provocerade sina läsare - den som man var dödligt beroende av. Det ETC som gick på adrenalin mer än mätta överskottspengar från Ehrenbergs övriga verksamhet.

Åsa Linderborg ([email protected])