Aftonbladet
Dagens namn: Elisabet, Lisbet
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Här fräser det av ilska

Jennie Dielemans.   Jennie Dielemans. Foto: SHAHAB SALEHI

    Miljonprogramsdialekten miljonsvenskan talas av en miljon svenskar menar Carlos Rojas, redaktör på Gringo och kolumnist här i Aftonbladet. Jenny Dielemans debutroman Tackar som frågar är skriven på en variant av den dialekten; de fem familjerna hon berättar om bor alla i hyreshusen runt Fisksätra torg sydöst om Stockholm. Språket är inte svårt att fatta, tvärtom, men människorna hon skriver om har en tendens att använda språket mer som desperat försvarsverk än verktyg för förståelse. Orden fräser av ilska, kastas, hugger, bekräftar identitet och underläge: gangstasvengelska, talspråkspladder, klichéramsor, vreda ordkakor.

Här finns en infernaliskt sorgrolig historia om en mobil som inte fungerar och den artige Khosro Azandousts allt mer vanmäktiga kontakter med mobilföretagets kundtjänst. Men oftast är raseriet bittert tugg som riktas mot myndighetspersoner: fittorna på arbetsförmedlingen, förnums-tiga lärarsubbor, rövslickande maktsossar, välmenande socionompraktikanter som vill skapa "mötesplatser för kreativitet". Tysta Sussie Bengtsson vill rusa in på medborgarkontoret med slägga: "Nämen ursäkta bruden. Bor du här? Har du nånsin bott här? Har du ens bott i närheten av här?"

    Klasshat är det väl. Men vrede är en sekundär känsla. Om Dielemans, som är frilansjournalist och som också (med Fredrik Quistberg) skrivit faktaboken Motstånd i stället hade valt ett mindre lierat, mindre bekräftande språk hade det blivit en bättre roman. Men det är inte dialekten det är fel på. Litteratur är inte makt och myndighetsspråk. Författare som Fröding och Sara Lidman, Alejandro Leiva Wenger eller Jonas Hassen Khemiri har visat snarare hur ovärderlig dialekt kan vara.

Pia Bergström
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet