ÅSIKT

Prosit!

Allergichock - och TOMAS LAPPALAINEN funderar över nysningens kraft och möjligheter

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
1 av 2 | Foto: AP
"Nysningar är rörelse och förvandling. De understryker alltings obeständighet", skriver Tomas Lappalainen.
KULTUR

Jag har alltid gillat att nysa. Därför är det tur att jag är en ljusnysare. Ljusnysare är sådana som ofta (men inte alltid) kan påskynda men också framkalla nysningar genom att titta på ljus. Sol eller lampa går lika bra. Jag har för mig att det var ungefär en tredjedel av alla människor som enligt en artikel på Svenska Dagbladets vetenskapssida för säkert femton år sedan var ljusnysare. Uppgiften kom från någon amerikansk medicinare som ställt sig och tittat på studenter som gick ut i starkt solljus och räknat efter hur många som nös. Den som skickade mig den artikeln (också han

ljusnysare) kallade i sitt följebrev ljusnysandet för en "åkomma". Det bekom mig illa.

För jag tycker som sagt om att nysa och vill ogärna hänföra aktiviteten till sjukdomarna. Däremot vill jag gärna hänföra aktiviteten till just aktiviteterna. Jag tänker mig nämligen att ordet aktivitet kan beteckna något som man gör men som i motsats till andra handlingar inte riktigt har ett subjekt eller någon klar riktning. Det kan vara som en blandning mellan göra och hända.

Kanske ungefär som det sägs att den tidiga, homeriska, antikens greker inte besjälades av en entydig och klar subjektsföreställning. Som att de, mer än vad vi gör i alla fall, iakttog sina kroppars reaktioner och göranden och låtanden som om deras kroppar inte riktigt var de själva. Att människan inte sågs som ett sammanhållet subjekt förklarar att de ofta förklarade människors handlingar och beteenden via någon utifrån kommande kraft, till exempel en gud som stiger in i någon och fyller denne med mod.

Nysningens filosof är naturligtvis Herakleitos. "Blixten styr allt", sa han. Och vad är en nysning om inte en blixt inne i en själv som kan ställa allt på ända och plötsligt ge en ny kursriktning? Nysningar är rörelse och förvandling. De understryker alltings obeständighet. Ljuset faller plötsligt på ett nytt sätt över världen - kanske i synnerhet för ljusnysare.

Nysningar har med förändring och skapande att göra och därför också med avsaknad av definition. Det är därför inte underligt att just grekerna såg så positivt på nysningar. De såg dem som goda förebud och omen. På ett ställe i Odysséen säger till exempel Telemachos något i stil med: "Å om pappa Odysseus ändå vore hemma, då skulle han minsann slå ihjäl alla friarna som dräller här och äter oss ur huset!" Och så nyser han. Och då ler hans mamma Penelope - för hon ser nysningen som ett tecken på att det kommer att bli så som sonen önskar (vilket det ju också blir).

Associationen till sjukdom lär ha slagits fast i samband med pesten 1348, den så kallade digerdöden. Nysningar föregick sjukdomens utbrott. Och eftersom pesten var så förödande för Europa - en tredjedel av befolkningen dog - så kom nysningar att upplevas som skrämmande förebud. Det är därför vi nuförtiden säger prosit när någon nyser. I andra språk "bless you", "gesundheit", "santé", "salute" etc. De här orden är snart sjuhundraåriga pestärr i de europeiska språken. Ett dåligt rykte som alltjämt kletar sig fast. Europa glömde bort hur ljust och roligt det är att nysa.

Tomas Lappalainen