ÅSIKT

Veni, vide, da Vinci

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: colombia pictures industries
Utskrattade.
KULTUR

■ ■Konspirationer är jämte pornografin den berättelsegenre för vilken komiken är lika dödlig som kryptonit för Stålmannen.

Så när jag läste ( Corriere della Sera 17 maj) om hur publiken vid förhandsvisningen av Da Vinci-koden tjöt av skratt när Hjälten gravallvarligt undrade om det verkligen är möjligt att Hjältinnan är släkt med Jesus och Maria Magdalena i rakt nedstigande led, var fiaskot redan ett faktum.

Även om floppen var förebådad är det inte svårt att föreställa sig den skadeglada lättnad en bokstavstroende kristenhet i allmänhet och katoliker i synnerhet måste ha känt när världspremiären slutade i ett magplask för en historia om ett tvåtusenårigt bedrägeri med Vatikanen som det ockulta mörkrets mordiska hjärta.

■ ■Men de rättrognas triumf riskerar att bli kortlivad, för samtidigt som Da Vinci-koden fördes till slakt i tv och på all världens nöjes- och kultursidor, slog åklagarmyndigheten i Rom till mot Vatikanens bank, dit svarta pengar från Juventus-skandalen spårats.

Livet imiterar konsten, var som bekant Oscar Wildes spydiga replik till den sociala realismens credo att verkligheten överträffar dikten.

Den gamle dandyn tycks få rätt, för i våra dagar när bondfångaridén att samhället inte är en kultur, ett språk, utan ett företag, har blivit ideologisk norm, bistår sålunda förvaltarna av Riket som ej är av denna världen kostymrövarna i utplundringen av det som byggts upp av generationers arbete.

Jo, förresten: Vatikanens bank heter Ior. Jag är nog inte ensam om att betrakta detta som en påminnelse om att varje tid lever med och i de historiska ironier den förtjänar.

Ragnar Strömberg ([email protected])