Aftonbladet
Dagens namn: Tore, Tor
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Makteliten, här med isklubbor

Sorokin.   Sorokin.

   Ryssen Vladimir Sorokins Is är en roman som i sin djärva satsning på icke-realismen framstår som ett utropstecken på den litterära marknaden. Sällan stöter man på en författare som så konsekvent använder den fantastiska och fasaväckande rena fiktionen för att tackla sin samtid.

Ta bara själva början: en sekt av blåögda och ljushåriga som fångar in människor, slår dem brutalt i bröstet med en isklubba för att "få hjärtat att tala". Ibland lyckas det, om inte lämnas de att dö. Sedan genomgår de utvalda en inskolningsprocess, varpå de kan börja klubba. På detta vis uppstår en långsamt växande elit som ska ta över världen.

Att våldsverktyget är en klubba av is är givetvis en blinkning till mordet på Trotskij - fast tvärtom. Den is med magiska krafter som klubborna tillverkats av finns i ett meteorithål i Sibirien, och utvinningen började redan under Stalintiden, styrd av en liten grupp inom NKVD, föregångaren till KGB. I dagsläget är isen ett handelsobjekt för olika gangstersyndikat. I maktkampen dem emellan sparas varken på brutaliteten eller de råa detaljerna.

   Is är en roman, djupt förankrad i den ryska, modernistiska tradition som började kring förra sekelskiftet med namn som Belyj och Sologub, och som senare med Michail Bulgakov och Daniil Charms blev för mycket för partiet när Stalin började dra åt tumskruvarna kring 1930. Lägg därtill intryck från den sentida kriminalgenren, och du har en litterär brygd som i styrka slår det mesta.

 

   I en lång tillbakablick förs vi in i Stalintidens lägerhelveten med all godtycklig plåga, fast här fiktionaliserat i en fantasmagorisk form. Framme i nutiden har en produktutveckling skett, den gamla isklubban har ersatts av en apparat som placeras på bröstet och som i en mildare form sköter urvalsprocessen.

Det finns ett visionärt inslag i hela berättelsen, den dröjer i sin satir inte vid partigränser även om det i förstone kan tyckas så. Det är makten i sig Sorokin attackerar, varje maktelits syn på sig själv som utvald, och där ändamålet helgar alla medel. I varje sådant auktoritärt system finns alltid de som i anslutningen till denna absoluta makt tycker sig skåda ljuset.

Sorokins bok, ja hela hans författarskap, har väckt ovilja hos makteliten i Moskva.

Inte att undra på. Isen i maktutövningen består, även om tidigare epokers klubba lagts på hyllan.

Gunder Andersson
SENASTE NYTT
Om Aftonbladet