Aftonbladet
Dagens namn: Teresia, Terese
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Kul med tortyr?

DOKTOR GORMANDER om markis de Sade och TV4:s chef, Jan Scherman

   I tv-serien Messiah på fyran blir folk kremerade eller flådda levande på löpande band. De korsfästs eller pinas ihjäl på de mest uppfinningsrika sätt. Själv blundar jag medan jag tittar.

En ny trend? Tortyr som underhållning. Abu Ghurayb som sitcom.

Undrar just vad markis de Sade skulle ha sagt om saken när han satt fångad i Bastiljen och plitade ner sin bok De 120 dagarna i Sodom på en tolv meter lång pappersrulle.

Kanske skulle han nickat bekräftande. Man förbereder oss just nu för det allra värsta. Vi ska genom tv:s försorg tränas att betrakta plågandet som vardagligt.

Men antagligen skulle markisen ha stängt av tv:n. Han hade inte tid. Det var den fjärde juli 1789. Markisen gjorde en megafon av papper och ropade till folkmassorna på gatan. Han krävde frihet åt de orättfärdigt fängslade.

Några dagar senare stormades Bastiljen. Franska revolutionen var ett faktum.

   Vad är det tv försöker förbereda oss på?

Markisen tror sig veta. Han pekar på sin bok som just kommit ut i svensk översättning. Sodom väntar er. Tro inte annat.

Seriemördaren har blivit vår tids mest omhuldade gestalt. I såväl Messiah som i markisens bok omges plågandet med en invecklad och småaktig byråkrati. Som om de rituella ramarna är själva målet. Markisens pedofiler, nekrofiler och koprofiler (de äter skit) vill säga att vi är ungefär som alla andra i samhällen som sysslar med busstidtabeller, trängselskatt och tandvårdsförsäkringar. Bara med den skillnaden att vi har en del annat för oss.

Som om där också fanns moral i Sodom och byråkratin vore moralens ytterkläder.

Men det finns skillnader mellan markis de Sade och TV4:s chef Jan Scherman. Markisens bok är ett rasande angrepp mot prästerskap, munkar och penningstinna makthavare.

Den är en gotisk skräckroman och orgierna tilldrar sig som alltid i denna genre på ett hemskt slott, fullt av blodiga vålnader och rassel från kedjor. Romanens fyra libertiner går in i lidelserna för att dö. Eller nästan dö. Men först vill de njuta av andras underkastelse.

Sålunda blir romanens hertig så exalterad när han får höra talas om slottets fängelsehåla och de pinoredskap som finns där att han "får utlösning tre gånger i tät följd".

   I Sodom finns inte som i Messiah någon grånad kommissarie som till sist ställer allt till rätta.

Man kan läsa Sodom som social kritik, en strålkastare som varnar oss människor för andra människor - som när Pasolini filmade Sodom med Mussolini i huvudrollen - om det inte vore för att markis de Sade själv hade besökt det mest förbjudna eller i vilket fall varit i närheten av det. Han står liksom i vägen för sin berättelse på grund av sin egen livsväg mellan fängelser och orgier.

14 juli 1790 sitter han på hedersläktaren under revolutionsfesten på Marsfältet. Han blir jakobin, skriver pjäser för Paris teatrar och utses två år senare till domare under septembermassakrerna. Han författar reformatoriska skrifter och det är förvirrande att denne man, som piskat så många flickstjärtar, nu blir besatt av social utopism.

   Han undgår med ett nödrop Robespierres giljotin men blir i stället för resten av sitt liv inspärrad på sinnessjukhuset Charenton 1801 sedan han författat en nidskrift mot Napoleon och dennes hustru Josephine.

Per Meurling menar i sin bok om de Sade att han var ett geni. Han förutspådde såväl 1900-talets krig som Auschwitz.

Vad skulle han ha sagt om TV4:s serie Messiah? Antagligen skulle han ha hållit en rasande och rätt långrandig straffpredikan mot oss bigotta som sitter som tamdjur framför tv:n. Så länge de dygdigt salvelsefulla ser tortyr som underhållning finns det ingen räddning.

Skulle han? Återstår att höra TV4:s chef Jan Schermans syn på saken.

Doktor Gormander
SENASTE NYTT

Kultur

Visa fler
Om Aftonbladet