ÅSIKT

Kåta kvinnor, fattiga män

JACQUELINE SANCHEZ TAYLOR om makt, kön och rasism

KULTUR

■ ■Västerländska kvinnor köper semestersex i utvecklingsländer - och tycker att de gör fattiga människor en tjänst.

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

■ ■Har de rätt? Och handlar det om kvinnomakt - eller om det vanliga gamla torskbeteendet?

■ ■ JACQUELINE SANCHEZ TAYLOR, brittisk sociolog som forskat om kvinnors semestersex på Jamaica och i Dominikanska republiken, skriver här om kvinnornas egen syn på saken - och drar vissa slutsatser.

■ ■Sanchez Taylors arbete har inspirerat till pjäsen Sugar Mummies, som just nu väcker debatt i England och samma ämne tas upp i den bioaktuella långfilmen Mot södern.

Foto: NONSTOP ENTERTAINMENT
Ur filmen "Mot södern".

Under flera år utforskade jag sexturism med manliga köpare och kvinnliga säljare i utvecklingsländer. På slutet av 1990-talet gjorde jag i stället en undersökning med 235 kvinnliga ensamturister och 65 män och tonårspojkar som regelbundet hade sexuella relationer med kvinnliga turister i Jamaica och Dominikanska republiken. Ungefär en tredjedel av kvinnorna hade haft sex med inhemska män vid minst ett tillfälle under semestern. Av dem uppgav närmare 60 procent att männen fick pengar eller presenter eller att de bjöd dem på mat och dryck med mera. Den ekonomiska dimensionen av sexuella relationer mellan kvinnliga turister och manliga ortsbor är sannolikt större än så. De män jag intervjuade menade att förmånerna från en utländsk "flickvän" ofta var förtäckta. De kunde få en gåva kontanter vid hennes avfärd eller till och med betalningar varje månad efter det att hon åkt hem.

Kvinnorna uppfattade inte dessa utbyten som prostitution. Måltider, pengar och presenter sågs snarare som ett utslag av frikostighet än som ersättning för sexuella tjänster. Männen och pojkarna betraktades heller inte som "prostituerade" eller "gigolor". Utifrån idéer om rasmässiga och kulturella skillnader föreställde sig kvinnorna att männen var laddade med starkt, urskillningslöst och okontrollerbart sexuellt begär. Detta var förklaringen till att de ville ha sex med kvinnliga turister, alldeles oberoende av kvinnornas ålder, storlek eller utseende. De sålde inte sex, de gjorde bara det som var "naturligt" för dem.

Männen och pojkarna var överlag mycket lågutbildade, kom från extremt fattiga förhållanden och bodde i kåkstäder - ofta utan el och vatten. De jobbade för minimala löner i både den formella och informella sektorn. Ingen av dem identifierade sig som "sexarbetare" men turisternas gåvor var avgörande för deras välfärd.

Forskning på turistorter i andra utvecklingsländer, bland annat Indonesien, Indien, Peru, Brasilien och Gambia, tyder på att sådana relationer mellan kvinnor från den rika världen och män ur lokalbefolkningen inte är ovanliga. Är det riktigt att kalla denna företeelse för "kvinnlig sexturism"?

För de radikalfeministiska "abolitionister" som ser prostitution och sexturism främst som uttryck för patriarkal dominans och mäns våld mot kvinnor är svaret nej. Det har emellertid visat sig att även manliga heterosexturister intalar sig att diffusa sexuella-ekonomiska transaktioner i utvecklingsländer inte är verklig "prostitution" och att "exotiska" kvinnor och flickor inte säljer sex utan är "naturligt" och urskillningslöst kåta. Ställda inför sådana likheter har feministiska abolitionister bland annat resonerat att betydelsen och effekterna av kvinnliga turisters beteende är annorlunda (Se till exempel Sheila Jeffreys, Sex Tourism: do women do it too?, Leisure Studies, 2003).

Abolitionister tenderar att använda termer som "sexuell exploatering", "sexuellt våld" och "sexuell viktimisering" som sinsemellan utbytbara. Deras förståelse av genus och sexualitet är essentialistisk. Kvinnor är alltid passiva och sårbara objekt medan män alltid är aktiva, dominerande subjekt. Mot den bakgrunden blir idén om kvinnors sexuella exploatering av män närmast omöjlig.

(Hetero)sexualitet handlar ur detta perspektiv om att män spelar ut och bekräftar sin maskulinitet genom objektifiering och aggression. Därför är prostitution det yttersta uttrycket för mäns makt och förtryck av kvinnor. Men faktum är att kvinnor kan agera på ett liknande sätt inom rådande normsystem för genus och heterosexualitet. De kvinnor jag intervjuade ville få tillgång till unga, vältrimmade kroppar som ett sätt att bekräfta sin femininitet och att känna sig sexuellt åtråvärda. Genom förhållanden med lokalbefolkningens män och pojkar erhöll kvinnorna en känsla av makt och kontroll över sig själva och andra som sexuella varelser. Det manifesterade också deras privilegierade ställning som västerlänningar.

I några fall var kvinnorna lika fientligt inställda och öppet rasistiska som de manliga sexturister jag tidigare träffat. Så här lät till exempel en fyrtiofemårig vit amerikansk kvinna från Chicago som regelbundet besökte badorten Negril:

"[Jamaikanska män] är lögnare och skojare hela högen, [Amerikanska kvinnor kommer till Negril] för att få vad de inte får hemma. En tjej som ingen vänder sig om efter i Staterna, henne stöter de på hela tiden här, alla dessa killar ger henne uppmärksamhet, talar om för henne att hon är vacker, och att de verkligen vill ha henne " De är helt besatta av sina kukar. Det är allt de tänker på, bara fitta och pengar och ingenting annat " I Chicago skulle det här aldrig kunna hända. Det är som en hemlighet, en fantasi och sen åker du hem."

När jag frågade om hon skulle kunna ta med en svart pojkvän hem och presentera honom för familj och vänner, svarade hon bestämt att det inte kunde komma på fråga. "Nej, nej aldrig. Det är inte så. Det här är nånting annorlunda, du vet, det är en time-out. Som en fantasi."

Många kvinnliga sexturisters rasism tar sig uttryck i exotiserande i stället för öppet förtal av lokalbefolkningen. Men attraktionen i detta slags sex är densamma för alla. På fattiga länders turistorter kan den kvinnliga turisten kontrollera alla aspekter av förhållandet och fortfarande känna sig som en "riktig kvinna". Asymmetrin i ålder samt ekonomisk, social och etnisk makt är förstås betydande mellan dem och deras partners. Ändå antar kvinnliga turister - i likhet med feministiska abolitionister - att männen drar fördelar av relationerna utöver de rent ekonomiska och därför inte utnyttjas på samma sätt som en prostituerad kvinna av en manlig torsk.

För att förstå sexuella-ekonomiska transaktioner mellan turister och lokalinvånare i utvecklingsländer menar jag att det är nödvändigt att i högre grad beakta rasism och global politisk och ekonomisk ojämlikhet. Fokus bör ligga på samspelet mellan flera olika maktfaktorer. Framför allt behöver vi frigöra oss från abolitionismens könsbundna modell av exploatering och offerstatus. Det kan verka paradoxalt men att förneka de situationer i vilka kvinnor faktiskt har makt bidrar inte till att motverka kvinnors strukturella underordning utan snarare till att upprätthålla den.

Jacqueline Sanchez Taylor