ÅSIKT

Varför är det ingen som lyssnar?

Dagens Gormander

1 av 2
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Det är nästan omöjligt att göra sig hörd nuförtiden. Det går bara inte.

Det är som att prata i en låda. Senast jag var på en fest var det ingen som hörde. Folk gick liksom åt sidan trots att jag pratade hela tiden. Fick en känsla av att ingen ville lyssna.

Hälften av alla gästerna hade haft hjärtstillestånd eller åtminstone nån liten infarkt.

De flesta var knarriga. Till sist var det i alla fall en skröplig typ som sa nåt.

Jaha, och vad sysslar du med Gormander?

Jag har just avslutat ett större verk, ett livsverk.

Ojojoj, har du värk?

Nej, jag mår bra.

Verkligen tråkigt.

Vad är det som är tråkigt?

Att du inte mår bra.

Så fortgår bristen på kontakt. Det värsta är att också ungdomarna blivit knarriga. Ingen låtsas om saken. Alla för belevade samtal som om de befann sig på en bokmässa. Alla nickar och ser intresserade ut men man ser ju på ögonen som irrar att det är fake.

Alla pratar för sig själva.

Själv känner jag mig som den där annonsen jag råkade stöta på i en turkisk stad. Dom annonserade "Genuine fake watches".

En äkta, förfalskad Rolex kostar bara 50 euro och är man minsta tveksam så sänks priset direkt till 35.

Jag är sant uppriktig, genuin fake, som ett sjuttiotalskök, äkta plastimitation.

Och du mår fortfarande dåligt, Gormander?

Snart gör jag det.

Är du demokrat?

Nä, jag är polykrat.

Socialist, alltså.

Snarare sadomasochist.

Nåt vill man ju vara. Man vill bli berömd. Bara det. Ska det vara så svårt att fatta. Det är därför alla pratar. Folk blir desperata i brist på uppmärksamhet. Lämnar festen och står med bildörren öppen med en flaska i handen och säger att dom ska göra en pilsäter. Eller, om denna svala artighet fortsätter, göra en mellbergare. Man sparkar iväg det man har. Sparkar det högt upp. Långt bort.

Det beror nog på rädsla. Orden far genom luften och ingen fattar. Det är storm och jag är telegrafist på ett sjunkande fartyg. May day, may day skickar jag ut i etern.

Det knastrar om förbindelsen. Snart är radion död. Liksom språket.

I am sinking, ropar jag.

Hello, hör jag plötsligt genom stormen. Någon lyssnar.

I am sinking, upprepar jag.

Ah, kommer svaret. You are thinking. And what are you thinking about?

Doktor Gormander ([email protected])