Aftonbladet
Dagens namn: Tore, Tor
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Den moderna IB-affären

    I dag talar JAN GUILLOU om sin nya roman Madame Terror i Aftonbladets monter på bokmässan - och han är också aktuell i den originalpocket som kulturredaktionen just givit ut.

    Temat för boken, precis som för bokmässan, är yttrandefriheten. I TYST. Det som inte får sägas, det vi inte får veta medverkar arton svenska och internationella författare - förutom Guillou bland andra Orhan Pamuk, Nawal el Saadawi och Slavoj Zizek.

    Jan Guillou bidrar med en satirisk samtidsbetraktelse, Den moderna IB-affären. 1974 dömdes han till fängelse för sina avslöjanden om IB:s spionage på svenska medborgare.

    Boken TYST kommer att finnas i handeln inom kort.

Eftersom Säpos tillslag mot den kurdiska kulturtidskriften Newroz och de misstänktas familjer kom sent på kvällen blev nyhetsläget desperat nästa dag. Åtminstone för alla medier utom Expressen, som vann en förkrossande seger i nyhetsjakten med löpsedeln:

TERRORLIGA

SPRÄNGD AV SÄPO

I STOCKHOLM

Expressen hade också som enda tidning nyhetsbilder från själva tillslaget där man såg civilklädda män bära ut svarta plastsäckar med material bakom avspärrningar och dubbla led av piketpoliser med svarta masker, vilket bildtexterna beskrev som "en järnring runt terrorns högkvarter".

Expressens specialist på Säpo och terrorism, Kassem Hamadé, kunde därutöver förmedla en visserligen knapphändig men ändå dramatisk information. Terroristverksamheten hade haft tidningen som täckmantel, riktade sig mot betydelsefulla institutioner i det svenska samhället och hade utgjort ett överhängande hot mot svenska medborgares liv. Tillslaget hade således skett i sista stund.

Tidningens verkliga eller påstådda källor var anonyma tjänstemän på Säpo. Konkurrerande medier kunde alltså inte skaffa sig några informationer genom att ringa några uppgivna källor och alla svar från såväl Säpo som justitiedepartementet inskränkte sig till "inga kommentarer".

Inget av televisionens nyhetsprogram kunde skaffa sig någon egen information i saken. Däremot inkallade man en skara terroristexperter, i första ledet Magnus Ranstorp som säger sig vara den bäst informerade experten i världen. Han avslöjade att det var en känd metodik inom al-Qaida att använda tidningar som cover och var inte förvånad över tillslaget. Den näst bäste terroristexperten, Magnus från FOI, bedömde att det bara varit en fråga om när, inte om, tillslaget mot den kurdiska terrorligan skulle ske. Han hade känt till den länge.

Utöver sina terroristexperter hade televisionen också dramatiskt bildmaterial i form av snabba överfall på förskrämda anhöriga till de terrorister som antingen anhållits eller tagits i förvar när Säpo plundrade och demolerade deras hem. Nu när de släppts sprang de hukande under ytterkläder och svarta sjalar och vågade inte svara på några frågor. När televisionens reportrar intervjuade varandra menade de att dessa bilder, som dessutom var dramatiska och skakiga, tydde på tung skuld.

De anhörigas tystnad berodde emellertid på att de samtliga, liksom de misstänktas advokater, belagts med yppandeförbud. Säpomän hade med eftertryck förklarat att den som bröt mot yppandeförbudet riskerade fängelse i händelse av svenskt medborgarskap och i annat fall omedelbar utvisning.

När en stor och säljande rättsaffär rullar igång är de första intrycken avgörande för medierna, och därmed för allmänheten. Det var inte så att det helt saknades journalistisk vilja att dementera, eller åtminstone nyansera, den Säpoversion som lanserades i Expressen och televisionen. Men mot stenmuren av "inga kommentarer" stod sig alla sådana eventuella försök slätt. Så när Expressens särskilt informerade medarbetare kom med nya uppgifter efter ett par dagar var det bara för konkurrenterna att gilla läget och hänga på.

Därmed trappades dramatiken upp. Expressen kunde nämligen bekräfta terroristexperternas analys att det rörde sig om ett samarbete mellan den kurdiska terrororganisationen PKK och al-Qaida (bilder på Usama bin Ladin som nu för tredje gången hotade Sverige i Expressen, bilder på kurder och moskéer och sprängtecken i klatschig grafik). Och målet för den internationella terrorismen i Sverige hade varit självaste Säpo och skadorna hade - om terroroperationen lyckats - blivit omfattande för Säpos verksamhet och flera svenskars liv hade svävat i fara.

Det fanns enstaka personer i medievärlden som tvivlade, men alla sådana tvivlare ålades en tung bevisbörda. En del kurdiska kulturpersonligheter som Nalin Pekgul och Kurdo Baksi menade upprört att det var en närmast löjeväckande tanke att redaktionen på Newroz, som de båda kände mycket väl, skulle ha sysslat med något så enfaldigt som terrorism. En mot Säpo notoriskt misstänksam kolumnist i Aftonbladet hävdade att redan den omständigheten att det var Expressen som blivit Säpos språkrör visade att det var lögn, eller åtminstone ytterst överdrivet. Men ingen kunde ju bevisa att de misstänkta och deras familjer inte var terrorister.

Däremot började de liberala ledarsidorna resonera om betydelsen av att ha en lagstiftning som gjorde det möjligt att slå till förebyggande mot terrorism. För eftersom en hel liga oskadliggjorts strax före sina planerade terroroperationer så visade det om inte annat hur naiva vissa terroristkramare var, särskilt inom Jihadvänstern på Aftonbladet.

Sammantaget får man beskriva mediereaktionen den första veckan som pendlande mellan entusiasm och försiktig tillfredsställelse över Säpos insatser.

Men mer fartfyllt blev det när Säpo inledde fas två i sin medieoperation. Samtidigt som det hölls häktningsförhandling mot tre hemliga misstänkta, bakom lyckta dörrar och med advokater som självklart hade yppandeförbud, kallade Säpo till presskonferens.

Där tillkännagavs att de tre som häktats (konstaterade man innan det rent faktiskt ägt rum) var redaktörerna X och Y från tidskriften Newroz (deras namn och bild fanns redan i Expressen under rubriken: HÄKTAS I DAG FÖR TERRORISM) och en person Z som var svensk medborgare. Häktningsskälen rörde grov obehörig befattning med hemlig uppgift, grovt olaga hot och terroristbrott. Två personer hade tagits i förvar med hänvisning till den så kallade terroristlagen och de skulle förmodligen utvisas till Turkiet, vilket dock var UD:s sak att besluta om.

Vidare hade tre personer i terrorligan delgetts misstanke för andra brott, exempelvis häleri, bokföringsbrott och sjukbidragsfusk. Ytterligare ett tiotal personer var föremål för utredningsåtgärder, en del på fri fot, andra i förvar.

Exakt på vilket sätt terroristerna på Newroz hade hotat Säpo framkom inte på presskonferensen, men man svarade "inga kommentarer" på frågan om det gällt granatattacker. Lika lite skapades någon klarhet i vilka svenskar som svävat i livsfara till följd av terroristernas planer och förberedelser. De uppgifterna måste förbli hemliga med hänsyn till rikets säkerhet.

Utvisningarna till Turkiet verkställdes med amerikanskt bistånd. För, som justitieminister Thomas Bodström förklarade i SVT:s morgonsoffa, de turkiska myndigheterna hade garanterat att de terroristmisstänkta kurderna inte skulle torteras. Det var ju en utvisningsteknik han slagits hårt för att införa i hela EU.

(De turkiska myndigheterna hade dock förbehållit sig rätten att förhöra och lagföra terroristerna enligt samma rättssäkerhetskrav som gällde i Sverige).

Thomas Bodström kunde också på en direkt fråga bekräfta att det varit telefonavlyssning mot den så kallade tidningen som lett till ett genombrott i Säpos arbete.

Vilket än en gång visade att telefonavlyssning, som han ofta framhållit, var till för att rädda liv och att den med rent mjöl i påsen inte hade något att frukta. Men att det var viktigt att kunna avlyssna fler redaktioner, också för mindre allvarliga brott än som nu var fallet, eftersom tidningar bevisligen kunde användas som täckmantel för grov brottslighet.

(Långt senare när han bekräftade att Säpo passat på att bugga de misstänkta kurdiska hem man slagit till mot framhöll justitieministern att detta visserligen ännu inte var helt lagligt, men att man jobbade så i praktiken, vilket visade att metoden snarast måste bli även formellt laglig.)

Rättegången hölls inom lyckta dörrar med hänvisning till rikets säkerhet. Ingenting läckte ut förutom en del påstått förundersökningsmaterial som Expressen hävdade föreställde själva mordkommandots skisser till bombattacker (sprängtecken) mot svenskar. De tre åtalade dömdes till mellan åtta och tolv års fängelse för sin sammantagna brottslighet och advokaternas yppandeförbud kvarstod.

Det är möjligt, rentav troligt, att någon eller några av advokaterna Peter Althin, Leif Silbersky och Thomas Olsson bröt mot detta yppandeförbud. Och därmed riskerade såväl fängelse som yrkesförbud.

För någon särdeles trovärdig källa måste TV4:s Kalla fakta ha haft när de avslöjade hemligheterna bakom terroristaffären:

På tidskriften Newroz hade man förberett ett journalistiskt avslöjande som skulle visa hur Säpo systematiskt buggade kurdiska hem och institutioner i Sverige och dessutom höll en handfull betalda angivare, som arbetade mot löfte att få svenskt medborgarskap eller inresetillstånd för nära anhöriga. En av tidningens viktigaste källor var en kommissarie anställd på Säpo, det var han som hade fått tolv års fängelse. Det var mycket riktigt den rutinmässiga telefonavlyssningen av såväl redaktionen som - vilket tydligen journalisterna underskattat - alla medarbetares mobiltelefoner, som lagt grunden för det stora tillslaget, som skedde i sista minuten före publicering.

De diverse småbrott som upptäcktes "i terrorligans utkant" - bland annat hade en norrländsk småföretagare erbjudit sig att sälja en icke helt avskriven kopieringsapparat billigt och svart - hade i huvudsak kunnat utredas till följd av buggningen i de kurdiska hemmen.

Den juridiska logiken var glasklar. Om dessa arbetsmetoder inom Säpo hade avslöjats så hade Säpos verksamhet skadats, till men för rikets säkerhet. Om kurdiska Säpoagenters namn hade avslöjats så hade deras liv svävat i fara. Det hade således varit grovt olaga hot (förberedelse till, med eventuellt uppsåt). Alla uppgifter var hemligstämplade, så den kommissarie som läckt kunde inte ta skydd bakom tryckfrihetsförordningen, utan var dessutom skyldig till grovt tjänstefel. Hot mot Säpo, eller mot Säpos verksamhet, eller Säpos angivare blir sammantaget terroristbrott.

Thomas Bodström fick några dagars intensiv verksamhet i tv där han leende, rörigt och mångordigt förklarade att man räddat människoliv och räddat Säpos ytterligt viktiga terroristbekämpning från sabotage. Men man hade faktiskt inte behövt använda, med något enstaka undantag, de nya terroristlagar som tillkommit eller föreslagits efter den 11 september. Allt hade nämligen i huvudsak genomförts i överensstämmelse med den lagstiftning som kom till redan på 1970-talet.

Sånär som det där med buggningen av vissa kurdiska hem. Men eftersom även den lett till att många brott kunnat klaras upp talade det starkt för att lagarna på det här området, precis som han ofta framhållit, snabbt borde moderniseras för att stå i överensstämmelse med tidens krav.

En oenig Svea hovrätt fastställde domarna från Stockholms tingsrätt. Högsta domstolen tog inte upp målet till prövning, då bevisfrågorna var oproblematiska.

Jan Guillou
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet