ÅSIKT

Svält, kaos, hunger - och lycka

1 av 2
Den hoppfulla "The real dirt on farmer John" och den lågmälda men hårresande "The Planet" (nedan) är två av filmerna som visas på temat mat, makt och miljö.
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Ny brasiliansk dokumentärfilm och flera starka filmer om mat, arbetsvillkor och miljö kan man se på Tempofestivalen i Stockholm, 8-12 november. 30 av de nära 100 dokumentärerna har svensk premiär. Förutom filmerna kan man delta i diskussioner med filmare, lyssna på radiodokumentärer och se en fotoutställning om Brasiliens favelas (städernas fattigområden) på Galleri Kontrast, Hornsgatan 8.

En av festivalens filmer om den globala miljön, den lågmält övertygande men hårresande The Planet, gjord av svenska trion Michael Stenberg, Linus Torell, Johan Söderberg, sänds också i fyra delar i SVT1 med början ikväll, torsdag 21.00. Om jorden ses som en enhet, som filmarna gör, och alla de forskare som kommer till tals gör, så står vi alla, både de fattiga och rika länderna inför en sanning som vi inte kan blunda för längre: planeten kan helt enkelt inte återskapa de resurser vi förbrukar i den nuvarande takten. Vad ska vi göra? Omskakad kan jag bara säga: Se den!

En annan film som verkligen känns i magen är We feed the world av Erwin Wagenhofer. Aldrig har jag förstått att paprikor, kål och lök är så känsliga organismer. Som allt levande vi äter varje dag.

Här får man se hur illegala immigranter från Afrika huttrar i plasthyddor utanför de enorma växthusen i Almeria i Spanien där de plockar tomater. Tomater som sedan exporteras ända ner till Dakars stora matmarknad där de prismässigt konkurrerar ut de lokala fattiga småodlarna, som ju måste leva och som tar sig in i Europa för att arbeta till vilka villkor som helst.

Filmen visar hur förödande irrationellt det är att låta de globala storföretagen föda världen. Hungern ökar! Och flyktingströmmarna.

The real dirt on farmer John, av John Peterson själv och fotografen Taggart Siegel är betydligt mer hoppingivande. Ett lekfullt bondeepos, en rörande livshistoria, mycket tack vare moderns underbara superåttafilmer från femtitalets lyckoidyll, ett alternativ till hotbilderna om svält och kaos.

John, som själv besöker Tempo i gulgrön fjäderboa (han är även performanceartist) ärvde tidigt faderns bondgård i mellanvästern, levde hippieliv, skuldsattes och trakasserades av kommunen, gav nästan upp jorden men återvände och odlar nu biodynamiskt med 1 200 Chicagobor som delägande prenumeranter på en låda sprittande grönsaker i veckan. Ett nytt slags kollektivjordbrukande!

En sak står klart när man ser dessa filmer om sweatshops och matindustri, Wal Marts, Nestlés och andra globala storföretags hänsynslösa rovdrift på planetens jord, vatten och människor. Vi små vanliga konsumenter måste välja noga vad vi köper! Våra vardagliga val kan rädda världen.

Dokumentär

Pia Bergström ([email protected])