ÅSIKT

Här är vad som pågår

Storartade samhällsberättelser på Stockholms filmfestival

1 av 3
"Summer Palace".
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

■ ■Samhällsförändring. Globalisering. Det gamla som går under, det nya som föds. Hur berätta om såna långsamma processer? Hur under­söka konstnärligt vart vi är på väg?

Just nu kan man på Stockholms filmfestival hitta storartade samhällsberättelser som är allvarliga, öppna och sökande inför vad som pågår. Som den kinesiska Summer Palace, av Lou Ye, som skildrar några studenter i det sena 80-talets demokratirörelse. Rökande, sjungande, knullande, blygt dansande till amerikansk tuggummipop är de plötsligt inblandade i massakern på Himmelska fridens torg. Filmen känns lika lätt och charmig som smärtsamt djuplodande och lyckas fånga både den febriga studenttiden, några av vännernas senare öden i exilens Berlin och en av huvudpersonernas tunghjärtade återkomst, utan att falla in i någon trött mall över vad livets realiteter, vuxenhet eller kärlek är. En annan kinesisk film, Jia Zhang-kes Still Life, som oväntat vann årets Guldlejon i Venedig blickar som från en hög bro både bakåt och framåt i historien men slutar i samma ovissa bävan, kanske rentav förväntan. I en stad som håller på att översvämmas av ett gigantiskt dammbyggnadsprojekt söker en gruvarbetare och en sjuksköterska efter sina partner. Mannen vill ha tillbaks sin fru och kvinnan vill skiljas. Den djupa floddalen är snart bara ett vackert minne, husens stenar tas tillvara för att användas till andra hus, någon annanstans och ett och annat ufo passerar obemärkta i nattmörkret.

■ ■

Reha Erdems

meditativa

Times and Winds

, med musik av

Arvo Pärt

, är en mer klassisk förändringsberättelse, den om den förlorade barndomen. Erdem lyfter fram tre turkiska tonåringars kuvade och kringskurna liv i en karg och fattig jordbruksby, ett uråldrigt levnadssätt som man förstår är på väg mot utplåning, hur många böner som än ropas i gryningen från minareten och hur många slag de bittra fäderna än öser över sina drömmande söner. Vad drömmer de om? Sannolikt inte bara om Mercedesar och kylskåp. Vad jag förstår är det österlandets drömmar som bestämmer världens framtid.

Pia Bergström ([email protected])