Aftonbladet
Dagens namn: Antonia, Toini
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Skriet från Bagarmossen

Teckning: JOAKIM PIRINEN
Teckning: JOAKIM PIRINEN

    Det hörs som en dissonans och det blir allt mer genomträngande. Inne i stan kurar man ihop sig.

Va fan var det där, säger skåningarna som flyttade in i tvåan på Kocksgatan där mamma föddes (sex syskon och uthyrning av ett av rummen).

Skriet från Bagarmossen fortplantar sig och sprids ut över de andra förorterna, studsar mellan kåkarna i Rinkeby och drar i väg mot Hallunda.

Nån skriker, säger nyrika lantisar som rev ut allt det gamla i SoFo, som numera betyder South of Folkungagatan.

Vem skriker? Det är demiurgen, säger en som vet lite mer än de andra.

Demiurgen?

Ja, det är världsanden som håller människan fången.

Förorten vaknar.

 

    När jag var liten bodde man inne i stan även om man var en vanlig typ. Man visste förstås att det fanns förorter och man talade i-bland om att det fanns nåt där ute och att det bodde folk där. Dom var som vi, sas det, fast ännu vanligare.

 

Inget att bry sig om. Förorten var ett sorts randfenomen, de stora skogarnas kompromiss, vildmarkens sista andetag. Det gick en del rykten och bland grabbarna sas det att tjejerna i förorten hade större bröst.

I förorten åkte alla båge, alltså motorcykel som man sa inne i stan. Eller så samlades vilda ungdomar i gårdar för raggare, det vill säga motorburen ungdom.

Tjejerna som bodde inne i stan suckade när dom tänkte på det där. Killarna i förorten gjorde det på motorhuven. Trodde man.

Ibland åkte det ut delegationer för att titta på vad som hände i förorten. Redan då kunde man höra skriet från Bagarmossen men ingen visste vad det var.

 

    Sen kom den stora förvandlingen när alla vanliga måste flytta ut och bosätta sig i förorten. Det var etnisk rensning och jag minns hur vi i Fria Proteatern oc-kuperade Stockholmsterrassen och sjöng:

I den förstörda storstad, där luften smutsas ner, ska cancersjuka tänka en stund på Hjalmar Mehr.

Stan skulle bli ren och de sista arbetarna lämnade Söder och Kungsholmen. In flyttade vänsterpartister och en massa smarta borgare. Jag minns hur flyttlassen gick ut mot förorten.

Jag vill inte direkt påstå att det var kärror och trasiga ungar och flyktingmassor som man sett på bild. Men det kändes så. Inne i city rustade dom sig för att hindra folk från att tränga in.

Det är inte meningen att vi som bor ute i förorten ska till centrum. Nu drar dom in bussar och de som ännu finns kvar går på obestämda tider. Dom påstår att t-banans tåg inte kan åka när det ligger löv på spåren.

Hur vore det att ta bort löven.

Alla som bor i city är rika. Alla har städhjälp.

Sossarna gav upp Stockholm när Annika Billström köpte bostadsrätt.

Men nu väntar en rysare. Jag lovar. Skriet från Bagarmossen letar sig fram under marken i kulvertarna, först som en morrning och sen … ja, ni kan ju själva tänka er hur de välbeställda försöker beveka demiurgen.

Det blir förortens år.

Fotnot:
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet