ÅSIKT

Skådespeleri som workout

CLAES WAHLIN om en lektion i amerikanskt agerande

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: Jan Öqvist
Bo Corre och Gina Bonati i "The Stronger".

’’You talking to me?’’ – ”You talking to ME!?’’ När Robert De Niro tränar framför spegeln i en berömd scen från filmen Taxi driver räcker det inte med orden. För säkerhets skull höjer han på ögonbrynen och pekar på sig själv; allt för att undvika missförstånd. Vi har väl alla beundrat honom och hans kolleger Al Pacino eller Harvey Keitel.

Vad de har gemensamt är The Actors Studio, den berömda, New York-baserade skådespelarskolan, vars pedagogik är influerad av Stanislavskij och där lärare som Elia Kazan, Lee Strasberg eller Viveca Lindfors hör till de mer kända. Nu besöker de Stockholm under några veckor med två enaktare, och det råder ingen tvekan om att detta handlar om amerikanskt skådespeleri, en metod som känns igen från bioduken, om än där oftast med något mindre gester.

Men orden är inte nog, vare sig på scenen eller på duken. Gester och kropp ser till att vi, liksom De Niros imaginära motpart, inte drabbas av några missförstånd. I Joyce Carol Oates Homesick (en text som dessutom ser till att berätta allt) rekapitulerar offret och mördaren sina historier. Efter en våldsam öppning med rockmusik och stroboskop ryter Bo Corre och Kevin Stapleton i kapp på sydstatsdialekt, starkt utlevande och med ständigt ackompanjemang: händer som formar det som berättas, kläder som slits av och upprörda steg över scengolvet.

I Strindbergs "Den starkare" samma sak, fast nu snarare teatraliskt än naturalistiskt, förvisso korrekt med tanke på att rollfigurerna X och Y båda är skådespelerskor. Här blir det mest märkligt, en gråtmild historia med lesbiska accenter där ingen, allra minst den tigande Y, får sitta stilla särskilt länge. Dessutom dras båda enaktarna av den kanske sämsta ljussättning jag någonsin har sett på en teaterscen.

Likväl bör den som är intresserad av skådespelarteknik se detta, om inte annat för att se amerikanskt filmskådespeleri i närbild, även om det kanske inte alltid talar till just oss.

Teater

THE STRONGER

Claes Wahlin