Aftonbladet
Dagens namn: Cecilia, Sissela
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Äntligen: goda nyheter!

    Det är för 21:a året som GÖRAN HÄGG, litteraturdocent, författare och debattör, i Aftonbladet genomför sin för svensk press unika granskning av läroböcker.

    Den här gången handlar det om samhällskunskapen och i går avfärdade Hägg en stor del av grundskoleböckerna som usla eller till och med skadliga.

    I dag grans­kar han gymnasiets böcker – och blir glatt överraskad. Kursplanen må vara tom och bädda för godtycke. Men böckerna har blivit mycket bättre de senaste åren.

 

Välkomna till gymnasiet!

Kursplanen i samhällskunskap är lika innehållstom som i andra ämnen. I princip kan man syssla med vad som helst så länge man ger kunskap om ”det mångkulturella samhället” samt propagerar för ett ”ekologiskt hållbart samhälle”. Eleverna ska efter avslutad utbildning, när det blir som mest konkret, ”kunna tillämpa ett demokratiskt arbetssätt” samt ”lägga etiska och miljömässiga perspektiv på olika samhällsfrågor”. Detta ska sedan betygsättas efter kriterier som jag inte förstår hur någon ärlig människa kan påstå sig kunna tolka exakt, än mindre tillämpa rättvist. Totalt godtycke med åtföljande betygsorättvisor råder, här som i andra ämnen, sen ett drygt årtionde.

Egendomligt nog har under samma period gymnasieläroböckerna i samhällskunskap blivit mycket bättre! Om man ser till A-kursen, som är det stoff som ska läsas av alla, finns det fyra relativt aktuella, riktigt bra alternativ. Till skillnad från vad som var vanligt när jag senast tittade på utbudet för exakt tio år sen koncentrerar man sig i dessa böcker rentav på ämnet istället för modefrågor. De riktigt usla persedlar man då hittade är lyckligt borta och glömda. Av de två bra böcker som fanns är den riktigt bra kvar, i grunden oförändrad men uppdaterad, den ganska bra ordentligt förbättrad. Dessutom har som sagt två nya tillkommit.

Sen finns det förstås en del nyproducerat skräp också, men det ligger så att säga i den avreglerade marknadens natur.

Länge dominerades marknaden av Kieser/Rydén Jorden runt på nittio timmar (Almqvist & Wiksell). Senaste tryckningen är emellertid från 1999, och innehållet är givetvis kraftigt föråldrat (även om man rättat detaljer jag påpekade senast jag läste samhällsböcker). En lite nyare, omstuvad variant med material även för de avancerade B- och C-kurserna är Samhällsboken (Almqvist & Wiksell), men inte heller den har uppdaterats eller omtryckts på de senaste sju åren. Man kan anta att även den är under avskrivning.

 

Därmed över till de bra och aktuella.

Reflex (Gleerups) var för tio år sen det bästa alternativet. Den existerar, precis som flera konkurrenter, i ett flertal varianter avsedda för olika delkurser. Alla är dock uppdaterade under de senaste åren med till exempel ett aktualiserat och utvidgat EU-kapitel samt ett tänkvärt kapitel om välfärdsstatens växande problem – i en av varianterna oroande och träffande illustrerat med bland annat en bild av Stadsmissionens soppkök. Man lyckas rentav tillfredsställande förklara det rådande pensionssystemets konstruktion! Ekonomikapitlen var redan i de gamla upplagorna bäst i klassen.

Särskilt i de mer avancerade versionerna är det här det ”vuxnaste” läromedlet – utan att därför vara särskilt svårbegripligt. Även i den enklaste versionen förekommer infrastruktur, prejudicerande mål och Karl Marx, vars utsugningsteori för en gångs skull relateras rätt. Detta samtidigt som perspektivet i stort ändå är präglat av dagens företagsvänliga idéklimat. Exemplen inkluderar Irakkriget och terrordåden i juli 2005 i London. De ”case” (usch, dock, för ordet) som meddelas som diskussionsunderlag är verkligen kontroversiella och intressanta. Det är till exempel ”Robin Hood-skatten”, illustrerad med talande bilder av kommunalråd i rik och fattig kommun. Eller: ”När en marknad inte fungerar - Hur man skaffar sig bostad i Stockholm”! Med mera, med mera. Och dessa intressanta utvikningar meddelas alltså utan att inskränka utrymmet för EU, statsskick, kommuner och dylikt, eller alltför många eftergifter åt trendiga icke-frågor.

Det enda lite problematiska, som väl in

te är författarnas fel, är virrvarret av versioner – ABC, A-plus och A-bas, som är en tvärtemot läroplanens anda förenklad version. Man förstår behovet, men känner ändå olust. Ska inte det som kallas ”A-kurs” alltid vara ”A-kurs”?

 

Den problematiken är ännu mer markant i den andra överlevaren bland de riktigt bra böckerna, Z-serien (Liber). Böckerna har en enda, tydlig författarröst, Bengt-Arne Bengtsson, vilket är bra, även om han likt den indiske guden Shiva alltså uppenbarar sig i ett otal skiftande gestalter. De för tillfället gällande, i olika grad uppdaterade sen senast, är Z-futura för A+B-kurs, Z-classic för äkta A-kurs och Z-konkret som verkar avsedd för en lite enklare A-kurs – åter ett fall av kanske nödvändig men ändå diskutabel anpassning till en omöjlig timplan. Dessutom existerar ett antal äldre varianter under namnen Zenit och Zodiak, vilka är lite sämre och mycket föråldrade och förhoppningsvis på väg bort ur skolverkligheten. Jätteversionen Zigma är halvgammal. Möjligen har jag ändå missat någon textvariant. Datoriseringen av författaryrket har givit förvirrande möjligheter.

Kärnan i de nya Z-delarna är dock gemensam. Generellt är de på gott och ont något enklare och mer putslustiga i text och bild än ”reflex”<(i>-varianterna, utan att för den skull ge avkall på kunskaperna. Särskilt noterar man i ekonomiavsnitten kapitlet om hur ”Det svenska ’undret’ kan förklaras på olika sätt”. Det är en intelligent, mångfacetterad och lättbegriplig genomgång av bakgrunden till ekonomisk tillväxt i Sverige och världen. Låt vara att den måst göras starkt förenklad i ”Konkret”-versionen. I ”Konkret” har dock det utförliga, instruktiva och hyggligt objektiva EU-kapitlet hunnit utvidgas och uppdateras ytterligare.

 

Bland de goda nytillskotten noterar vi den påkostade och omfattande Millennium (Bonnier Utbildning) från 2004, som också den existerar i varianter för olika kurser, dock tydligen utan lättversion. Bland intressanta detaljer, utöver de goda kapitlen om demokrati, EU, stat, kommun och dylikt noterar man bland annat en lite rörig men intressant historik över den svenska välfärdens uppbyggnad genom åren och en ganska avslöjande tabell där våra sociala förmåner av i dag jämförs med grannländernas. Danmark leder stort. Likaså ett tyvärr fortfarande aktuellt kapitel om Sveriges ekonomiska problem och olika experters motstridiga synpunkter på saken.

 

Pensionerna och det nya pensionssystemet dyker upp på flera ställen. Man noterar helt riktigt att många av oss som betalat hela livet till ATP och istället får något sämre känner oss snuvade. Men man lyckas lika lite som ansvariga politiker och myndigheter riktigt klargöra vad det nya systemet går ut på. Men det är en bisynpunkt på en i övrigt god produkt. Bildmaterialet är nog bäst i klassen, även om Björn von Sydow, Nils Lundgren och andra hunnit byta jobb sen boken trycktes. Bilderna av gamla valaffischer från ”kosackvalet” 1928 och framåt är inte bara en politisk nostalgitripp utan faktiskt ganska belysande för samhällsutvecklingen.

 

Den andra goda nyheten är Forum Samhällskunskap 1 (Bonnier Utbildning). Det framgår inte riktigt vilken kurs den är tänkt för. Men lyckas man läsa den redan i A-kurs har man onekligen lärt sig en hel del. Den är originellt indelad i fyra ämnesområden – Kultur, Ekonomi, Politik samt Kommunikation och medier. ”Kultur” avser i det här ämnet förstås främst sociala frågor och beteenden. Man kan kanske tycka att avsnittet om välfärd och sociala skyddsnät är väl kortfattat. I ekonomidelen verkar avsnittet ”Arbetslivet” i förstone lika tidstypiskt som deprimerande. De tunga bitarna är ”Att starta eget” och ”Att bli arbetslös”. Men lyckligtvis kommer resten – om arbetsmarknad, fackföreningar och dylikt i nästa kapitel – ”Näringsliv och arbetsmarknad”. Ekonomi- och EU-kapitlen är som i de flesta nya, heltäckande böcker mycket goda, och det är väl i dagsläget knappast att begära att någon bok ska anlägga andra perspektiv än de penningentusiastiska som i princip alla partier är eniga om för tillfället. Och ett kort stycke om penningens historia är faktiskt lysande i all sin enkelhet. Avsnittet om medier har nått ända fram till Persbrandts process mot Expressen. Bra som aktuellt exempel. Men hur länge står det sig?

 

Utöver dessa fyra stora finns ett antal lite tunnare böcker. Exposé (Liber) håller i sin A-kursdel ändå en hygglig nivå på det 30-tal sidor som behandlar regering, riksdag, stat, kommun och dylikt. EU-kapitlet är utförligt och entusiastiskt. Dock bör man kanske påpeka en struntsak – det berömda rättsfallet om ”Cassis de Dijon” som en god del av EU-rätten bygger på gällde inte ”en svartvinbärsbuske” (s 352) utan givetvis en sorts likör gjord på bären! Som helhet ändå en någorlunda acceptabel bok.

Lite liknande vad gäller ambitionsnivå är samhälle.nu (Natur och Kultur). Den börjar på gammalt dåligt läroboksvis med att be eleverna om ursäkt för att de måste läsa ämnet: ”Samhällskunskap – igen!?” Med den sortens skamsna försvarstal vinner man inga själar för sin sak och sitt ämne. Det är mycket luft och ganska fåniga bilder, särskilt i det avsnitt som handlar om bildanalys och reklam. Det är väl inget fel på det som sägs om styrelseskick, lagar och dylikt. Men lite tunt och barnsligt är det. Antagligen vore detta en alldeles utmärkt bok för grundskolans högstadium.

Riktigt tunna till innehållet och förmodligen otillräckliga för vanliga gymnasieelever är slutligen Det öppna samhället och Pejling (båda Almqvist & Wiksell), Attityd (Bonnier Utbildning) och Möt A-kursen Samhällskunskap (Studentlitteratur). Generellt gäller i branschen att ju kortare bok, desto mer försvinner det egentliga ämnesstoffet till förmån för känslor och modefrågor.

 

I alla skolämnen är det viktigt att få en egen pappersbok för att vänja sig vid denna sorts, i resten av samhället alltmer vanliga, medieföreteelse. Liksom för att få struktur och sammanhang. I samhällskunskap är det dessutom extra viktigt att få en relativt ny bok. Ungdomarna har rätt att starta med aktuell information som de sedan som aktiva medborgare kan uppdatera själva via medierna och nätet genom åren.

Även därför är det glädjande att se hur gymnasieutbudet i detta viktiga ämne sanerats under de sista tio åren! Ansvarskännande lokalpolitiker som är måna om demokratins och den egna verksamhetens framtid kommer givetvis vid anblicken av de bättre böckerna att skjuta till större, öronmärkta medel till inköp!

Och om ett tag kanske det händer något med grundskoleböckerna också.

Göran Hägg
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet