ÅSIKT

En Woolf för ... barnen?

ALICE EGGERS hittar en saga

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

År 1965 hittar barnboksförfattaren Wallace Hildick en text inuti originalmanuskriptet till Virginia Woolfs Mrs Dalloway. Texten som verkar vara en barnberättelse har legat gömd, inkilad, sedan någon gång i slutet av 1924. Det börjar med en flyktig anteckning mitt i partiet om hur

Peter Walsh betraktar Rezia sy:

”antilope

zebra

penguin

pelican

camel/elefant

giraffe

-

tiger

monkey

ostrich

marmot

mandrill

moongoose”

Sedan sätter denhär märkliga utsvävningen i gång. Texten nedan publicerades i Times Literary Supplement 1965 och året efter kom den ut i en blygsam utgåva på Hogarth Press under titeln Nurse Lugton’s Golden Thimble. Den är där bearbetad men utan uppgift om när, varför och av vem. I förordet slår Leonard Woolf fast att texten är skriven som en gåva till Virginias brorsdotter Ann

Stephens. Det enda bevis jag hittat för det är Wallace Hildicks svepande refererens till en dagboksanteckning; när texten publicerades i TLS skrev Hildick en kommentar under rubriken ”Virginia Woolf for children?”. Han påtalar att Woolf ofta skrev självterapeutiska anteckningar när hennes romankaraktärers våndor blev för tunga att bära, men parallellt med denna text finns ingen sådan anteckning, utan i stället en hyllning till det förtjusande barnet Ann. Hildick tar det som intäkt för att berättelsen är skriven till Ann Stephens.

Om man i stället ser texten som just terapeutisk, en naiv eskapistisk vision, skulle det förklara både de allusioner till Mrs Dalloway som återfinns i texten och att texten skiljer sig så mycket från den traditionella barnboken. Avsaknaden av (barn-)protagonist och den stillastående stämningen saknar stöd i tidens barnlitterära konventioner.

De utflykter Virginia Woolf gjorde i det barnlitterära fältet har fallit mellan stolarna när hennes texter studerats. När det gäller Nurse Lugton’s Golden Thimble beror det troligen på textens ambivalens – den passar varken in i den barnlitterära traditionen eller bland hennes vuxen-

litteratur.

Dean R Baldwin, som skrivit om Virginia Woolfs korta texter i Virginia Woolf: a study of the short fiction (Twayne Publishers, 1989), sammanfattar Nurse Lugton’s Golden Thimble och The Widow and the Parrot (Hogarth Press 1988) med orden: ”Vid två olika tillfällen under 1920-talet lade Virginia Woolf tillfälligt sitt seriösa författarskap åt sidan för att i stället skriva berättelser för barn”. Texten så som den publicerades i TLS ingår i Susan Dicks The complete shorter fiction of Virginia Woolf (Hogarth Press 1985) men är inte vidare kommenterad.

Som barnbok har texten inte varit särskilt framgångsrik, kanske för att den helt enkelt inte är särskilt spännande. Ett försök gjordes med illustrationer av Julie Vivas under namnet Nurse Lugton’s Curtain (Gulliver Books 1991) men utgåvan är mest ett exempel på varför det inte låter sig göras. Med bilder kommer tolkningar. Det fantastiska landskap Woolf målar upp är dömt att förlora sin magi

i illustrationen.

Alice Eggers

ARTIKELN HANDLAR OM