ÅSIKT

Jag är bestulen!

Mikael Strömberg, ett av fildelarnas offer

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Mikael Strömberg, ett av fildelarnas offer.

■ ■? Att fildela utan tillstånd kan aldrig vara en rättighet.

Jag inbillar mig att det på ett plan är väldigt enkelt. Fildelare i varje led kontaktar mig som upphovsman och frågar om det är okej att sprida min musik. Säger jag nej, måste fildelaren acceptera detta eftersom det är jag som äger verket. Annars anmäler jag fildelaren för stöld.

Bestulen kommer jag hur som helst alltid att vara.

Eftersom musik i högre grad än bild och text har frigjorts från sin fysiska form, har äganderätten till musik hamnat i ett limbo. Försök fildela dans! Alla prognoser tyder på en skivlös framtid. Musik behöver praktiskt taget ingen kropp, en skiva, en diskett, ett band.

Men det måste finnas överenskommelser. Ett socialt kontrakt som gärna kan bygga på moralen och etiken från de hundraåriga fördragen, t ex medeltidens boktryckarrätt, Kungliga förordningen från 1855, Bernkonventionen 1886 (som ledde fram till Romfördraget 1961) och Fonogramkonventionen 1971.

■ ■? Upphovsrätt är en snårskog av regler, förordningar och undantag som berör allt från avräkningar och avtal, bonus och bootlegging, covers och cut-outs?… Det största hindret i artistens rätt till sin egen musik är emellertid den så kallade ”territoriella begränsningen”. Den svenska upphovsrättslagen gäller bara i Sverige – och blir närmast löjeväckande när den ska tillämpas på nätet som ju varken har territoriell begränsning eller några skarpa gränser för privat och offentligt.

Exempel 1. ”Man kan inte bli en sann vinnare om man är som alla andra”, säger en fildelare jag träffar på fiket. ”Det är som ett slutet samhälle som du måste socialiseras in i”. För honom är nätet en fantastisk akademi sprängfylld med fri information. Kulturkrocken är given mellan lagstiftaren, upphovsmannen (det vill säga mig) å ena sidan och fildelaren å andra sidan. I dag räknar man med 200 miljoner fildelare – dagligen.

Exempel 2. Joakim Pirinen och jag har releasespelning i Göteborg för vår cd Fåglarnas underbara liv, utgiven på förlaget Kning Disk. Publikkontakten känns överväldigande. De gillar oss! Kanske är det första gången de hör absurda text-ljud-kompositioner. Efter konserten säljer vi en platta! Dagen därpå har 2 000 personer laddat ner hela cd:n från Piratebays hemsida. Det är stöld.

■ ■? Nätet öppnar en bärkraftig marknad för oberoende småbolag. Internet är fiende och vän, beroende på vem som är avsändare och vem som är mottagare. För den elektroniska independentrörelsen med modern dansmusik, ambient och industirock innebär de nya musikformaten ett lyft. Det påminner om 70-talet då proggen och punken stod i opposition till förlagens maktkoncentration och ensidiga utgivning.

För att roa mig brukar jag undersöka hur mina egna ljud och texter simmar omkring på nätet. Skriver in ett sökord och använder mig av flera parallella sökmotorer – och får 14 000 träffar. För fem år sedan var det 381. Någon har tagit en ambient-låt jag gjorde för tio år sen och lagt den som bakgrund till sin hemsida. Texter jag har skrivit citeras fritt utan att källan anges. Hela artikelserier från förr svävar fritt i rymden och länkas till privatpersoners hemsidor.

Om tjuven åtminstone frågat mig hade jag inte känt mig bestulen. Tvärtom, det är bara roligt att mina alster återanvänds och går in i andra omloppsbanor. Men återigen, det måste vara på upphovsmannens villkor.

Mikael Strömberg