ÅSIKT

Av och med polisen

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

■ ■ En av de mest säljande bokgenrerna saknar ett eget namn på svenska. På engelska kallas den ”true crime” och har egna hyllor i handeln. Oftast är det journalister som skriver om kända gangsters eller brott på ett rafflande sätt.

Kvaliteten sträcker sig från det kritiskt reflekterande till det taffliga och sensationslystna. Å ena sidan finns Tomas Lappalainens studier av maffian eller Gellert Tamas Lasermannen, å andra sidan titlar som Iskallt och stenhårt eller Dödens änglar.

En mindre känd bok inom svensk ”true crime” är Nordisk kriminalkrönika, en årsbok som sedan 1970 ges ut av Nordiska polisidrottsförbundet. Till skillnad från de flesta andra av genrens böcker är det poliserna själva som skriver i denna rikligt illustrerade coffee-table-bok. Främst tas nyligen utredda rättsfall upp men också några klassiska.

Utredarna beskriver sitt fascinerande arbete från brott till dom. Mestadels håller de en formell och teknisk ton, men här och var tillåter de sig att bli personliga och rentav känslosamma.

■ ■ Nordisk kriminalkrönika 2007 handlar om fallet Bobby, Hagamannen, ”kyrko-nekrofilen”, våldtäkter, pyromani, mord och utpressning. Här kommer läsaren nära polisarbetet: det mödosamma pusslandet och de plötsliga genombrotten, perioder av uppgivenhet som bryts av dramatiska jakter och tillslag, förhörens motsägelsefulla uppgifter, lögner och bekännelser, mediebevakningens stressande tryck och slutligen reaktionerna på domsluten.

En extrem och tragisk verklighet avtecknas i texterna, som andas en viss sympati för de misslyckade och utstötta individer det oftast handlar om. Men även poliserna kan verka sorgliga: i sin artikel om arbetet med att spränga en pedofilkedja skildrar kriminalinspektören Lars Lindberg i Umeå sin ensamhet och förtvivlan efter att i timtal ha plöjt barnpornografi.

■ ■ Nordisk kriminalkrönika är en klassiker inom svensk ”true crime”, med fördelen att den är skriven av människor med förstahandsinformationer. Om det är sant att brottet och polisarbetet är en av de platser där samhällets gränser blir tydliga, är dessa texter viktiga källor för vår självinsikt, samtidigt som de erbjuder bra mycket mer spännande läsning än den genomsnittliga svenska deckaren.

FAKTA

Sakprosa

NORDISK KRIMINALKRÖNIKA 2007

Carl-Michael Edenborg

ARTIKELN HANDLAR OM