ÅSIKT

Vad ska vi med detta till?

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Homohjärna? Heterohjärna?

Hjärnan visar om du är homo” lyder en rubrik i Dagens Nyheter den 17 juni. Svenska forskare har hittat likheter i hjärnan mellan heterosexuella män och lesbiska kvinnor, och mellan heterosexuella kvinnor och homosexuella män. Studien gör det enligt artikeln ”svårt att betrakta homosexualitet som ett inlärt beteende”. Att vara bög eller flata handlar alltså om biologi. Och hjärnorna hos homosexuella respektive heterosexuella skulle alltså vara fundamentalt olika. Det är egentligen inte resultaten i studien som stör mig. Personligen skulle jag nog känna mig betydligt mer hemma på heterobrudarnas Venus än på de straighta grabbarnas Mars, om jag gav mig hän åt populärsociologins kategoriseringar. Det som är problematiskt är studiens själva utgångspunkter.

Bara rubriken ”Hjärnan visar om du är homo” blir ett exempel på hur samhället som studien genomförs i är präglat av heteronormativitet. Den avvikande homosexualiteten undersöks utifrån en normativ heterosexualitet. Detta är en retorik som inte har att göra med biologi utan med en social och politisk struktur.

Vad som framhålls som grundläggande är bundet till tid och plats. Detta gäller inte minst sexuella kategorier. ”Redan de gamla grekerna …” och så vidare. Att nöja sig med kategorierna ”man”, ”kvinna”, ”heterosexuell” och ”homosexuell” i fråga om sexuell identitet är statiskt, exkluderande och dumt. Man finner skillnader där man letar efter skillnader. Det räcker inte med att fråga sig vad som pågår i hjärnan hos någon som identifierar sig som bisexuell eller transperson. Vilka kognitiva skillnader finns mellan top och bottom? Monogam och polygam? Om någon föredrar vanilj framför läder? Det är som politiska kategorier ”hetero” kontra ”homo” och ”man” kontra ”kvinna” kan vara relevanta. Vad som påverkar blodflöden och svällkroppar varierar betydligt mer än så.

Det är djupt spekulativt att reducera sexualitet till något som bara har att göra med könspolariserande biologi. Och att tala om sociala konstruktioner i fråga om sexualitet är en betydligt mer komplex apparat än vad Karin Bojs ger uttryck för i en uppföljande krönika i DN den 18 juni. Vilka queer-teoretiker har påstått att ”sexuell orientering främst är (…) inlärd i vuxen ålder utifrån samhällets normer”? Vilka idéer om sexualitet som social konstruktion går ut på att det är som vuxna individer vi lär oss vad vi går i gång på?

Jag är ingen hjärnforskare. Tvärtom har jag hela mitt vuxna liv skolats och tänkt i banor kring kunskap som hermeneutisk och kategoriseringar av människor som sociala konstruktioner. Men oavsett denna hjärnstudies generella giltighet – vad ska vi med dessa rön till? Det sitter knappast i hjärnan huruvida ett samhälle lär någon att en viss typ av sexualitet är normal eller pervers eller osynliggjord. Hbt-personers självhat är knappast medfött. Och det är knappast med biologi vi förklarar vilka kategorier hjärnforskarna väljer att titta på.

Kristofer Folkhammar