Aftonbladet
Dagens namn: Ellen, Lena
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Polismakt och shopping

Samuel Edquist om en utebliven revolution

29 juni, Guizhuprovinsen, Kina – protester mot polisens behandling av en students död.   29 juni, Guizhuprovinsen, Kina – protester mot polisens behandling av en students död. Foto: AP

   Ondskans imperium, en kommunistisk antites till vår lyckliga, liberala civilisation. Sådana beskrivningar döljer ofta att dagens Kina blivit något av ett kapitalismens mönsterland. Det är ärofullt att bli rik, sa kommunistpartiets starke man Deng Xiaoping 1992 och angav tonen för den nya ekonomiska politiken. Samtidigt som tillväxten varit enorm har landet på 30 år raskt blivit ett av de mer ojämlika i världen, visar Göran Leijonhufvud och Agneta Engqvist i : Kina: den haltande kolossen. På denna topplista har man passerat USA med råge och närmar sig Brasilien.



   Några är snuskigt rika, och det finns en stor och välmående medelklass. Men den stora massan av befolkningen lever under helt andra omständigheter. På landsbygden härskar fattigdomen. Värst är det för de kanske 200 miljonerna migrantarbetare – personer som arbetar i städerna men är skrivna på landsbygden. De är andra klassens medborgare, utan rätt till sjukförsäkring och anställningskontrakt.

Det är också den stora massan av bönder och arbetare som har störst anledning att vara missnöjda över sakernas tillstånd. Tvärtemot vad många tror är Kina fyllt av social oro. År 2005 rapporterades över 80 000 ”massincidenter” – protester med något hundratal eller tusental deltagare riktade mot korrupta byledare, tjänstemän och kapitalister. Ulrika K. Engström skildrar ett sådant miniuppror i Den harmoniska revolutionen: en kemisk industri slår hux flux upp intill en by och förgiftar marken. Byborna protesterar, men de lokala partipotentaterna håller industrin om ryggen. Det blir bråk med polis och en utdragen process med fängelsedomar och nya protester.



   Också Marcus Haraldsson mötte en av dessa massincidenter i sin reportageresa på cykel, En linje över Kina. I staden Tongzi tumlade han rakt in i ett demonstrationståg av kvinnor som nyligen sagts upp från den industri som tidigare gett dem trygghet. Nu hade den dukat under som följd av den nya kapitalistiska logiken.

Ibland ger protesterna resultat. Någon korrupt partiboss får sparken och viss kompensation ges till de drabbade. Oftare går det illa. Inte sällan fängslas och misshandlas protestdeltagare som varit för uppstudsiga. Några torteras eller slås ihjäl.

Kina framstår inte som någon Orwellsk totalitär stat där alla som protesterar hamnar i läger eller avrättas. Makttekniken är auktoritär, men sällan så värst förutsägbar. Den kan inte härledas ur någon särskild modern ideologi. Det handlar snarare om något krasst och tidlöst, om eliter som med alla medel vill behålla sin position och materiella vinning.

Det ska nog mycket till för att de spontana protesterna mot korruption och miljöförstöring på sikt skulle kunna förvandla Kina till en demokrati. Men hur är det med den västinriktade och allt större medelklassen? Kan de göra det?



   I Börje Ljunggrens Kina – vår tids drama refereras studier som visar att medelklassen är rätt nöjd med sakernas tillstånd. Deras välstånd och livsstil hotas inte av systemet – tvärtom.

Engström skildrar sin vän Zat Liu, en typisk representant för dessa ofta unga stadsbor, som tar för sig av livet och förverkligar sig själva genom konsumtion och identitetssökande. Hon jobbar på Shanghais motsvarighet till Nöjesguiden, och vill helst ha kul, gå på nattklubb och köpa dyra modeplagg.

Många inom medelklassen ser dessutom ner på den stora massan av bönder, och vill inte att makten ska förskjutas mot folkmajoriteten. Det handlar om samma folkförakt som i gamla tiders Sverige, när borgarklassen motsatte sig demokratiska reformer. Eller som när nutida omvärldsanalytiker och nationalekonomer slår fast att vi behöver mer expertstyre.



   Tesen att kapitalistisk marknadsekonomi leder till demokrati har knappast någon bäring i Kina. Och vem vet, kanske kommer vår egen elit att med tiden betrakta Kina som en förebild i mer än ekonomiskt avseende.

Samuel Edquist
SENASTE NYTT

Kultur

Visa fler
Om Aftonbladet