Aftonbladet
Dagens namn: Henrietta, Henrika
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

MUSIKENS MAKT? NEJ, MEDIERNAS

    Stefan Ingvarsson hävdade tidigare i Aftonbladet (19/8) att det verkliga hotet mot kulturjournalistiken inte är avsaknaden av distinktioner mellan högt och lågt. Mycket riktigt är dessa distinktioner kopplade till ”hierarkier och maktförhållanden” med godtyckliga gränsdragningar som etablissemanget för dagen är mån om att behålla. Men avsaknaden kan ändå vara ett hot, i alla fall om relativismen inte vilar på kunskap och kritiskt tänkande utan blint på den stränga medielagen.



    I det senaste numret av Nutida Musik (# 2 2008) delger i en enkät kulturcheferna i de största dagstidningarna sin syn på den samtida konstmusiken i media. Svaren blottlägger några av de premisser som den svenska kulturjournalistiken i dag bygger på. Kulturrelativismens paradigm, att avsvära sig en uppdelning mellan ”högt” och ”lågt”, är ett mantra som tuggats oreflekterat lite för länge.

”Ett ganska meningslöst begrepp” är Expressens Per Svenssons svar på frågan ”Vad är samtida konstmusik för dig?” ”All musik som har en plats i samtiden är väl i någon mening samtida?”, menar han. Svensson verkar förneka existensen av en musiktradition med stilistiska, estetiska och intellektuella beröringspunkter. Nutida konstmusik handlar mest om hur utövarna själva väljer att positionera sig i förhållande till andra och kan bäst förstås som ett ”kodord” eller ”etikett” för debatter.



    Aftonbladets Karin Magnusson däremot förnekar inte konstformen. På samma fråga svarar hon: ”Musik som framförs på Fylkingen. Musik jag får skickad till mig från Håkan Lidbo. Musik i Ström i P2. Musik bevakad av Eric Schüldt.” Svaret är inte ”fel”, men helt enligt medias strömlinjeformande logik. Exemplen är kända, de är uppmärksammade av kulturmedia, de är bra marknadsförda. De är trendiga? Konstmusikloggan påklibbad det som hörs bäst i mediebruset. Exemplen skulle kunna ha varit hämtade ur den text i samma nummer där jag menar att konstmusikbegreppet håller på att omformuleras, inte främst av hur genrerna utvecklas utan av hur olika schatteringar i media gör anspråk på konstmusikbegreppet. När Göteborgs-Postens Gabriel Byström menar att detta skulle kunna inbegripa ambient, house och dub, och därför inte anses vara styvmoderligt behandlat i media, stöds denna tes.



    Ingvarsson skriver att ”[o]m vi som värnar om en lödig konst och litteratur inte har egna idéer om vitalitet och förnyelse kommer vi att marknadsanpassas med buller och bång.” För den nutida konstmusikens position i media pågår denna marknadsanpassning för fullt. Och detta genom att man i media motståndslöst och ängsligt hänger sig åt en populistisk relativism och historielöshet där kunskapsöverföring till läsaren är ett minne blott. Ingvarssons verkliga orosmoment, den kladdiga trivseljournalistiken, ser jag i sammanhanget inte som ett större hot. Den är vad den är. Men vad den samtida konstmusiken är på väg att bli är oklart. Det hänger på hur etablissemanget för dagen vill ha det. Och för denna populärkulturella mediekår finns inga gränser mellan ”högt” och ”lågt”.

Andreas Engström Kulturskribent, redaktör för Nutida Musik.
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet