ÅSIKT

Troll i mumins kärleksliv

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Håller man skildringarna av Snusmumrikens och Mumintrollets kärleksrelation varmt om hjärtat är det minst sagt besynnerligt att Arabia envisas med att sätta Mumintrollet i famnen på Snorkfröken varje gång de ska lansera en mer romantisk muminmugg. Nu senast på Vinterbrasa (heterovinkeln gäller för övrigt det mesta som Tove Janssons gestalter licensieras till). Det är nämligen få dalgångar som är så queer som Mumindalen. Vi har inte bara Hemulen som traskar omkring i sin fasters klänning, oskiljaktiga Tofslan och Vifslan (som var smeknamn på Tove Jansson och hennes kärlek Viveca Bandel), butchen Tooticki och en Muminpappa som visserligen är gift men mest längtar tillbaka till de glada ungdomsåren till sjöss ...

Vi har framför allt den djupa kärleken mellan Mumintrollet och Snusmumriken. En kärlek som får utstå många påfrestningar då Mumintrollet är en sentimental romantiker, medan Snusmumriken är en ostadig relationsanarkist som prompt ger sig av på okända äventyr. Inget är så tillbakahållet känsloladdat som de brev han skriver innan han ger sig av. En vår när han inte återvänder som brukligt kan Mumintrollet inte sitta still. Det är inte så att han inte gillar Snorkfröken ” men det kan ju inte vara precis detsamma med en flicka”. Visst finns det även fog för en läsning av Mumintrollet och Snorkfröken som något slags par – även ett mumintroll brottas med ridderliga heteronormer. Men när det kommer till kritan reduceras hon till ett faghag, ett fjolligt bihang till killgänget.

I seriestrippen Mumintrollet blir förälskat visar Mumin sin sanna inställning till kvinnfolk när han blir besatt av en divig cirkusprimadonna. Snorkfröken drivs till vansinne av svartsjuka. ”Men vampar är ju också folk” är en av Mumintrollets lika minnesvärda som avsnoppande repliker. Närmare en Zarah Leander-älskande bög kommer vi inte i barnlitteraturen. När det gäller Mumintrollets verkliga känslor säger jag som i amerikanska rättegångsdramer: I rest my case.

Stefan Ingvarsson

ARTIKELN HANDLAR OM