ÅSIKT

Bush – som Dr Strangelove

Politisk fanatism på Stockholms filmfestival

"W" av Oliver Stone, Steve McQueens "Hunger" och "Heart of fire" av Luigi Falornis.
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

I Luigi Falornis Heart of fire kastas man rakt in i det eritreanska dramat när man slogs för friheten från Etiopien, samtidigt som olika politiska fraktioner krigade inbördes. Det är lika mycket en film om krigets brutalitet som om politisk fanatism, med barn som ikläds soldatrollen och offras på den rätta lärans altare. Barnskådespelarna är briljanta, scenerna när tioåriga flickan Awet försöker hantera en kalaschnikov skär i hjärtat. Filmen tillkom under våldsamma protester från Eritreas regering, som bekant inte världens mest demokratiska.

En annan form av politisk fanatism möter man i Steve McQueens Hunger som handlar om hungerstrejken i nordirländska Mazefängelset på 80-talet, när Bobby Sands blev IRA-ikon sedan han svultit sig till döds. Ändå är denna rätt nedtonade film en besvikelse, det har gjorts starkare filmer både om IRA och Bobby Sands.

Till festivalens mer spektakulära filmer hör Oliver Stones W som skildrar George W Bushs karriär från collegefyllo till krigisk president, med en mycket porträttlik Josh Brolin i huvudrollen. Sällan eller aldrig har uttrycket ”nå sin inkompetensnivå” fått en mer avslöjande gestaltning. Det är historien om en man för vilken den politiska karriären är ett fadersuppror utan att han någonsin lyckas stiga ut ur sin faders skugga. I relationen till hökarna i Nationella säkerhetsrådet (med Colin Powell som enda undantaget) agerar han som en tafatt skolgosse och hans enda ideologi är tron på den Gud som räddade honom från spriten. Det är helt enkelt Dr Strangelove in real life, ackompanjerad av klassisk hästjazz som ger en satirisk udd åt det hela. Samtidigt känns det som om Stone tycker lite synd om Bush, vilsen i pannkakan och med en utrikesminister som är en fjäskig böna och ekar allt presidenten säger, vilket inte gör saken bättre.

Gunder Andersson