ÅSIKT

Avslöjar knepen bakom James Bonds succé

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Bond.

ALT, Atlas Litterära Tillägg, ger sig i nya numret på deckarförfattarnas mörka hemlighet – cynismen. Mons Kallentoft, före detta reklamare som efter tre samtidssatiriska romaner började skriva storsäljande deckare ( Midvinterblod, Sommardöden), är förvånansvärt ärlig när han i ett samtal med Åsa Larsson säger sig veta precis vad folk vill ha. Eskapism, men i gammal van form om sånt man redan vet. Hellre välkända deckarkaraktärer typ ”den äldre komissarien och den yngre polisen” än fullödiga karaktärer. Och inte för mycket vardag som ”tynger” . Båda författarnas låtsade ödmjukhet inför ”kontraktet med läsarna” är kvar i huvudet när man sedan läser Anders Johanssons artikel om den verklige mördaren Anders Eklunds oförmåga att sätta ord på vad han gjort.

Och i en briljant essä om James Bond visar Umberto Eco hur stenhårt schabloniserade Ian Flemings historier är. Det är inte variationerna utan just det vanemässiga, upprepningen som gjort Bond så populär. När till exempel bondbrudarna förförts och deserterat från fienden dödas de. Allihop. Eco nöjer sig inte med att kalla Fleming cynisk. Han kallar honom reaktionär. Inte för att han fyller kolumnen ond med en ryss eller en jude eller för att han låter Solitaire, Pussy Galore, Kissy Zuzuki och de andra brudarna dö: ”Han är reaktionär för att han arbetar med scheman”.

Ett intressant bidrag till debatten om kulturkonservatismen.

Pia Bergström