ÅSIKT

De nya moderaterna – med den urgamla politiken

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Tobias Billström

Ett år före valet, medan vi andra upprörs över ett regelverk som påstår att det inte råder någon konflikt i Irak eller att hotade barn ska utvisas, som i fallet Lollo, passar moderaterna på att varna för att invandringen innebär möten ”med en traditionell kultur som är väldigt olik vår egen” ( Dagens Nyheter 18 februari). Så kopplas hårdare asylregler till en påstådd och generaliserad olikhet.

Migrationsminister Tobias Billström med kollegor presenterar fakta om undermålig sfi-undervisning och hur Sveriges är sämst i klassen på att erbjuda utomeuropeiska invandrare. Men kravlistan handlar inte om att de privata entreprenörerna ska erbjuda bättre svenskundervisning. Inte heller om att näringslivet ska sluta diskriminera personer med utländska namn vid nyanställningar. Inte ens om att moderatstyrda kommuner som Vellinge borde ta emot asylsökande. Nej, kraven i moderaternas lista ställs på – just det – invandrarna.

Språktest, hårdare tag mot kriminella, fler utvisningar, medborgarskap som dras tillbaka, stopp för att välja var man vill bosätta sig. Vi har hört alltihop förut. Det som är nytt är att de ”nya” moderaterna framstår som ett väldigt omodernt parti. Den unkna retorik där värderingar etnifieras och främlingskap sätts i motsats till svenskhet är både äldre och tröttare än en uråldrig bunkermoderat.

Och är det förändring och inte bara sverigedemokratiska röster moderaterna vill ha borde de kanske ta sitt regeringsansvar och skaka fram lite arbetstillfällen i stället. Så lyser moderaternas världsbild lika vit som ett naket arsle.

Ira Mallik