ÅSIKT

Lönesänkningar – en säker väg mot depression

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
IF Metalls ordförande Stefan Löfven har slutit ett farligt avtal.

Det är oroande med de positiva reaktioner som hörs efter IF Metalls avtal om minskad arbetstid och sänkt lön. Regeringen gör tummen upp. En Sifo-undersökning visar att många svenskar kan tänka sig sänkt lön. I Dagens Nyheter skriver Barbro Hedwall att Metall visat ”förmåga till nytänkande” (4 mars). Verkligen?

Reaktionerna visar att många inte förmår skilja på mikroekonomi och makroekonomi. Det som är smart för en individ eller enskilda företag är livsfarligt när väldigt många individer och företag försöker vara smarta på samma gång. För när hundratusentals löntagare och företag sänker lönerna innebär det katastrof för efterfrågan. Sverige kan slungas ned i en spiral av sjunkande efterfrågan och sjunkande löner. På 1930-talet ledde en sådan kapplöpning mot botten till att arbetslösa tvingades arbeta gratis i ett år för att ha chans till ett dåligt betalt jobb.

1930-talskrisen lärde oss att alla förlorar om vi låter till synes kloka beslut på mikronivå sabotera vår gemensamma ekonomi på makronivån.

Om företag inte har råd att betala så är det inte att ”ta ansvar” att enskilda löntagare sänker sina löner. Det som krävs är stödinsatser från samhället. Många länder har permitteringsfonder som gör att lönerna kan hållas uppe i svåra tider. I Sverige avvecklades dessa under det nyliberala 1990-talet. Fonderna måste omedelbart återskapas och a-kassan återställas, med lånade pengar om så behövs. Skulder kan vi gemensamt betala tillbaka via skatten när vi skapat bättre tider. Allmänna lönesänkningar är ingen lösning. Bara en säker väg ner i depressionen.

Dan Josefsson

ARTIKELN HANDLAR OM