ÅSIKT

Inte svart nog

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: Foto: Getty images
Billy Paul.

”Billy Paul är en galning”, säger Kenny Gamble. Superproducenten bakom 1970-talets phillysoulsound ser irriterad ut när han talar om sin forne artist. ”Han tror att det var en låt som fördärvade hans karriär.”

Låten Am I Black Enough For You är också titeln på Göran Olssons dokumentär om soulsångaren Billy Paul. Det är en ursnygg film, klippt med stor musikalisk känslighet, som slingrar sig fram över nattbilder av blinkande Philadelphiavägar och arkivfoton från medborgarrättskampens dagar. Huvudpersonen själv är undflyende, men det visar sig ligga i linje med filmens berättelse. För historien om artisten Billy Paul är den om en uttolkare som förfinade konsten att bli vad andra gjorde honom till.

Många av Billy Pauls största hits var covers, för den svenska publiken är han nog mest känd för Elton John-tolkningen Your Song. Låtskrivarduon Kenny Gamble och Leon Huff visste att de kunde sätta vilken låt som helst i händerna på honom och han skulle skänka den trovärdighet. Sin mjuka röst höll han under strikt kontroll, till skillnad från många andra av erans stora soulartister som levde ut sina gospelrötter med skrik och stön. Men Paul hade sin bakgrund i jazzen, som ung ville han bli blåsare, ”Det är därför jag låter som ett horn”, förklarar han i filmen. Men rösten blev ett instrument för andra att spela på.

Efter genombrottshiten Me and Mrs. Jones bestämde Gamble och Huff att det var dags för en protestsång. Andrasingeln Am I Black Enough For You hade en uppfordrande text om svart stolthet och vägran att anpassa sig. Låten dunderfloppade och Billy Paul blev en martyr bland politiskt engagerade musikerkollegor. I hans havererade karriär såg man beviset för att vita poplyssnare inte klarade av alltför radikala uttryck för den svarta kampen.

Att Billy Paul kände starkt för medborgarrättsrörelsen och själv hade lidit svårt av den amerikanska rasismen råder ingen tvekan om. Hans morfar mördades av Ku Klux Klan och mormodern tvingades fly till Philadelphia tillsammans med sju barn och en väska fylld med björnbär som enda ägodel. Ändå är Paul fortfarande bitter över att Am I Black Enough For You stötte bort så många skivköpare. ”Låten blev för militant”, säger han i filmen.

Men omgivningen hade redan häftat fast bilden av politisk radikal på honom. Och den som fått en sådan hjältestatus borde inte gnälla över minskad skivförsäljning, resonerar Kenny Gamble, och antyder att det var Pauls drogvanor som mer än något annat saboterade för honom.

Oavsett vem som bar skulden bildar Am I Black Enough For You klangbotten till Billy Pauls eget liv. Textens ord om kampen för att bryta sig ur trånga identitetsramar blev också Billy Pauls öde. Han klarade inte att vara svart nog. I en av slutscenerna försöker Göran Olsson själv övertyga Billy Paul om låtens stora betydelse. Sångaren skakar envist på huvudet. I sin ovilja att bli betraktad som en message singer, utmanar han föreställningarna om äkthet som inte minst svarta artister ofta tvingats leva upp till, där varje sjunget ord helst ska springa ur personligt lidande och desperat protest.

Historien om den växelverkan som rådde mellan medborgarrättsrörelsen och soulmusiken har berättats många gånger förut i dokumentärfilmer som till exempel Wattstax och Soul to Soul.

Det är ett strålande sätt att fördjupa och komplicera denna historia att som Göran Olsson se den genom en bortglömd coversångares ögon.

Clara Törnvall