ÅSIKT

Farliga fantasier

Anders Johansson om Paul Austers nya roman

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: Foto: AP EFE
Den amerikanske författaren Paul Auster (född 1947) slog igenom med ”New York-trilogin” 1985–1986. Han är även känd för att ha skrivit manuset till filmsuccén ”Smoke” (1995). I ”Mannen i mörkret” tar han upp litteraturens förmåga att skapa och upphäva verkligheter.

Fiktionens urscen: en gammal man ligger vaken i mörkret och hittar på historier. Det verkar oskyldigt, rent av gott – om inte annat gör det hans tillvaro lite större.

Men om det nu finns något verkligt i det fiktiva – och hur skulle det inte kunna göra det? – är fantiserandet då så oskyldigt? Har inte mannen i mörkret ett ansvar för den värld han skapar och de människor han befolkar den med? Och om den värld han fantiserar fram är full av krig och dödande – är det då så gott?

Paul Austers roman Mannen i mörkret rör sig fram och tillbaka mellan två världar: en verklig och en påhittad. Naturligtvis är det litteraturskapandet det handlar om, och naturligtvis visar sig uppdelningen inte hålla streck.

Människorna i den påhittade världen försöker ta sig över till den verkliga: för att kunna sätta stopp för dödandet i sin värld måste de hitta någon som kan röja den fantiserande man i vars hjärna de existerar ur vägen: ”Och varför förtjänar den här mannen att dö? Därför att han äger kriget. Han hittade på det, och allt som händer eller är på väg att hända finns inuti hans huvud. Om man undanröjer det huvudet så slutar kriget. Så enkelt är det.”

Det intressanta med Austers ganska anspråkslösa roman är att den ger en bild av litteraturens oskuldsfulla skadlighet och författarens förträngda skuld. Om den moderna konsten har utvecklats på tryggt avstånd från det sannas och det godas sfärer, så indikerar Auster att litteraturens avskildhet inte är så definitiv. Åtminstone inte om det förhåller sig så som den fantiserande mannen – en gammal litteraturkritiker – konstaterar i slutet av romanen: ”Det verkliga och det hopfantiserade är ett och detsamma. Tankar är verkliga, även tankar på overkliga ting.”

I detta ligger en välbekant romantisk poäng – litteraturen kan skapa en annan verklighet – men det radikala är den motsatta implicita konsekvensen: litteraturen kan upphäva verkligheten, synliggöra dess fiktiva karaktär.

I den hopfantiserade världen har Irakkriget aldrig ägt rum, i stället är USA i krig med sig självt. Vilken värld som är att föredra är svårt att säga, vilken som är minst fiktiv likaså. Poängen är aningen om att allting kunde

vara annorlunda. Det är lätt att säga, svårare att erfara. Till det behövs romaner som Austers.

FAKTA

PROSA » Mannen i mörkret

Paul Auster

Övers. Ulla Roseen

Bonniers

Återkommande maträtt: äggröra

Anders Johansson