ÅSIKT

Från Maria Stuart till punk

Jenny Teleman imponeras av Jelineks överhettade terrorister

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: Foto: mats bäcker
Frida Röhl och Saskia Husberg i slutscenen av ”Ulrike Maria Stuart” av Elfriede Jelinek.

”Det är meningslöst att försöka förklara de rätta sakerna för fel människor.”

Frida Röhls Ulrike Meinhof fastslår lugnt och stillsamt redan från början, strax innan hon hänger sig, att alla försök att något sånär pedagogiskt försöka förmedla Jelineks av tankar överhettade text eller Meinhofs lika överhettade resonemang är lönlösa. Och det allra mesta av det som faktiskt sägs på den vitkaklade scenen är omöjligt att uppfatta. Orden kommer på skånska, i falsett, som barnramsor eller i rasande snabba monologer. En del dränks i motormusik eller så talar bara två personer samtidigt, så att ingen behöver tveka: slagord går inte att förlita sig på, retorik eller ens samhällsanalys finns ingen anledning att lyssna till. Kanske menar Jelinek inte alls det. Det är i vilket fall lögn att göra sig förstådd.

Då får man hitta andra sätt att förmedla revoltens ansikte på som att till exempel spela fram hur bilden av RAF blandats till med hjälp av allt möjligt tankegods, från Freud och Shakespeare till actionfilm och porr. Självmedvetet leker revolutionärerna Hollywoodvåld med k-pistar och Angelina Jolie-peruk, driver med barnkonventionen och drar opassande skämt om döda bebisar, samtidigt som utbrotten av hysterisk solidaritet hela tiden avbryts av mobbning och våldtäkt av varandra.

Det är något väldigt intressant de gör, Melani och alla skådespelare, särskilt Röhl och Husberg. De har lyckats leta sig fram till något som exakt fångar hur överdrivet självsäkra, rastlösa, intelligenta ungdomar kan röra sig när de vill jävlas och hur omöjliga de kan vara att nå fram till om de tycker sig ha rätt. Det är väldigt underhållande och djupt irriterande och mycket punk, precis som den undflyende, påstridiga texten och de ständiga historiska fräsningarna från den avrättade upprorsmakerskan (drottning) Maria Stuarts 1500-tal fängelse.

Men även scenografi är ett bra språk om replikerna inte ska göra hela jobbet. I slutscenen öppnas graven mitt på golvet där man kan hitta de njutningsmedel som bedövar motstånd bättre än alla auktoriteter.

I mullen vilar fredagsvinboxen, Aladdinchokladen, ciggen och pocketdeckaren, och till slut lugnar sig till och med Ulrike Maria Stuart med en plastmugg billigt sydafrikanskt vin i ena handen och en näve gravjord i den andra.

FAKTA

TEATER

Ulrike Maria Stuart

av Elfriede Jelinek

Översättning: Magnus Lindman

Regi: Mellika Melani

Scenografi: Bengt Gomér

I rollerna: Per Grytt, Frida Röhl, Saskia Husberg, Alfons Röblom

Scen: Teater Tribunalen i samarbete med Teater Galeasen

Speltid: 1 tim 45 min

Jenny Teleman