ÅSIKT

Mer bajs i brevlådan

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Carolina Gynning.

I en artikelkommentar på dn.se skriver signaturen ”Mad”: ” Om artiklarna ska ha någon form av nyhetsvärde bör väl normal research genomföras ... jag trodde er uppgift var att analysera i nyhetsflödet och skriva om sådant som kan förankras.”

Ett utfall av näthat? Ja, lite. I alla fall om man ska tro Dagens Nyheter.

För i tidningens artikelserie om just ”näthat” den senaste veckan buntas elaka bloggare och kritiska artikelkommentatorer ihop till en skrämmande hop av underutvecklade individer som gemensamt mobbar ärligt menande journalister.

”Mad” har all anledning att vara upprörd. Researchen bakom artikeln Näthatet störst bland unga (8 juli) består till exempel enbart av en intervju med psykologilektor Åke Pålshammar som på allvar hävdar att många unga inte kan kontrollera sina känslor eftersom hjärnan inte är fullt utvecklad innan 25-årsåldern.

Och det som enligt DN öppnat portarna för de förståndshandikappade näthatarna är möjligheten att vara anonym.

Glamourprinsessan Carolina Gynning får oemotsagd berätta hur hon tvingas lägga ner sin blogg eftersom hon ”fått kränkande anonyma kommentarer om sin person, sitt utseende och sin familj”. Ironiskt nog har Gynning nu polisanmälts eftersom hon publicerat personnummer, mailadresser och telefonnummer till den person som ska ha trakasserat henne. Det helt oanonyma paret Linda Svensson och Poyan Aslanian talar dessutom ut i Aftonbladet (10 juli) om varför de velat motarbeta Gynnings blogg som de tycker förmedlar ”egofixering, mode och yta”.

Varför är internets anonymitet så skrämmande? Viljan att förolämpa, punktera och håna offentliga åsiktsmaskiner har alltid funnits där i form av telefonsamtal, hot och bajs i brevlådan.

Sanningen är väl den att varken Gynning eller DN bryr sig om vad Göran Larsson i Bromölla har att säga. Om det däremot finns en anonym massa som tycker att man är en priviligierad åsiktsmaskin (eller ”jävla vinbäver” som min senaste häcklare kallade mig) blir plötsligt en mycket mer grundläggande motsättning tydlig.

Då blir plötsligt klasshatet bakom kommentarerna synligt. Och då blir reaktionen att vilja lägga locket på begriplig. Som Åke Pålshammar säger i DN: ”yttrandefriheten hotar till slut yttrandefriheten”.

Den som gillar auktoritär envägskommunikation har inte längre något på nätet att göra.

Att skriva på digitala medier handlar om att gå i närkamp med sina läsare. Att prata med dem. Påverkas av dem. Och att inse att lite digitalt bajs i brevlådan är betydligt trevligare än verkligt dito.

ARTIKELN HANDLAR OM