ÅSIKT

Hello hemlöse

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
KULTUR

Innan jag flyttade till Japan så hade det aldrig slagit mig att uteliggare kunde vara söta.

Egentligen så är det logiskt att man i Japan av alla ställen hittar söta uteliggare. Den japanska kulturen genomsyras nämligen av en vilja att vara just söt. Unga tjejer talar med plågsamt gälla röster och går avsiktligt kobenta för att vara så kawaii (söt) som möjligt. Medelålders män i Armanikostymer hänger drösvis med gosedjur från sina mobiltelefoner. Knegare jobbar obesvärat i knallrosa blåställ och till och med polisen har en söt maskot. Alla vill vara kawaii.

Hello Kitty är ett exempel på japansk kawaii som spridit sig över världen. Och precis som svenska tolvåriga tjejer gillar Hello Kitty, gillar uteliggarna i mitt kvarter Kitty, de vill också vara kawaii.

Kapitalismen har skapat samhällen där människor tvingas bo på gatan, men den har även skapat kultur, populärkultur, som förenar oss över nationsgränserna. I allt det tragiska finns det ändå något vackert och hopppfullt i att tolvåriga Sofia i Sverige delar sitt intresse för Hello Kitty med den 50-årige Saito, som bor i en kartong intill Sumidafloden.

Då och då visar populärkulturen att trots våra olikheter så är vi egentligen ganska lika, vi vill alla passa in och tillhöra något, vi vill alla vara just populära.

Rikard Berglin