ÅSIKT

”Skjut om du har lust”

Catrin Ormestad om en israelisk militär utan tyglar under Gazakriget

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: AP/Hatem Moussa
Palestinier inspekterar skadan efter en israelisk attack på en skola där 1 600 personer sökte skydd från de bombningarna under Gazakriget i januari.
KULTUR

I mörkret syns ett flackande ljussken. De israeliska soldaterna, som upprättat en postering i ett övergivet palestinskt hus i norra Gaza, blir genast på helspänn. De får ideligen larm om misstänkta självmordsbombare. De kan snart konstatera att det är en äldre man med en ficklampa som är på väg mot dem. Soldaterna ber om tillstånd att få skjuta några varningsskott, men befälet vägrar. I stället beordrar han prickskyttarna att gå upp på taket. När mannen kommer på hundra meters avstånd kan de tydligt se att han är obeväpnad. Soldaterna ber återigen om att få öppna eld i avskräckande syfte, men får inget svar. Mannen är nu bara femtio meter bort och de blir allt nervösare. Om det skulle visa sig att han bär på ett bombbälte skulle de alla befinna sig i fara.

När mannen är 20 meter från huset kommer en skur av kulor från taket. Men nu är det inte varningsskott det är frågan om. En av soldaterna som var med säger att han aldrig så länge han lever kommer att glömma den gamle mannens skrik.

Men officeren verkar nästan upprymd. Han kallar det inträffade ”en bra början på kvällen” och avfärdar alla frågor om varför han inte gav tillstånd till avskräckande eldgivning med att ”det är natt och den där mannen var terrorist”.

När de undersöker den sönderskjutna kroppen kan de konstatera att den gamle mannen varken hade vapen eller sprängämnen.

Detta är en av incidenterna som beskrivs i en färsk rapport om Gazakriget i vintras som sammanställts av Breaking the Silence, en israelisk organisation som försöker få soldater att berätta om sina upplevelser på Västbanken och i Gaza. De har samlat ett trettiotal vittnesmål från soldater som tjänstgjorde under ”operation Gjutet bly”, som pågick mellan 27 december och 18 januari i Gaza.

Det är stark läsning. Där finns berättelser om civila som dödas eller används som mänskliga sköldar, om fosforgranater som användes i tätbefolkade områden, och om en massiv förstörelse som inte tycks ha haft något militärt syfte. Soldaternas berättelser är raka och osentimentala, och tillsammans tecknar deras vittnesmål en förfärande bild av den stämning som rådde i den israeliska armén under kriget.

Enligt Yehuda Shaul, ledare för Breaking the Silence, var det första gången i statens historia som israeliska soldater inte fick några ”rules of engagement” innan de skickades ut i strid. De fick till exempel inga förmaningar om att ta det försiktigt med civila. Tvärtom gjorde befälen klart att praktiskt taget allt var tillåtet.

”Du ser något men är inte riktigt säker? Du skjuter”, löd en order från ett högre befäl.

Soldaterna fick gång på gång höra att de inte skulle ta några risker genom att tveka. Det gjorde till exempel inte det befäl vars pluton skulle genomsöka ett hus. För att vara på den säkra sidan sköt han omkring sig på måfå när de gick in på gården. En av kulorna träffade en gammal man som gömt sig under en trappa tillsammans med en man och en kvinna och flera småbarn, berättar en av soldaterna i rapporten. En annan sammanfattar operationens ”rules of engagement” med ”skjut om du har lust”.

På så vis skapades en lössläppt atmosfär i förbanden, och bland soldaterna odlades en kultur av hat och likgiltighet. Jargongen var rå och vulgär, även bland höga officerare. Flera soldater berättar om kompisar som skröt med att de dödat en terrorist – ”blåst skallen av honom”.

För soldaterna som skickades till Gaza stod det klart att ett av de främsta målen med operationen var att de egna förlusterna skulle bli minimala. Armén hade lärt sig läxan från Libanonkriget 2006, då stödet för kriget snabbt sjönk när de israeliska soldaterna började dö. Den här gången tänkte armén inte ta några risker.

Operation Gjutet bly var den första gången under den fyrtiotvååriga ockupationen som Israel utkämpade ett krig mot palestinierna, och inte en ockupation. I stället för tårgas och gummikulor använde man artilleri, fosforgranater och missiler. En soldat beskriver eldgivningen som ”vansinnig”. Ingen frågade vilket pris palestinierna skulle bli tvungna att betala för den nya policyn. Med facit i hand vet vi att minst 1 300 dödades.

Efter kriget har bland andra Amnesty och Human Rights Watch publicerat rapporter som slagit fast att den israeliska armén gjorde sig skyldig till krigsbrott under vinterns operation i Gaza. Israel har tillbakavisat kritiken och fortsatt att hävda att armén uppförande varit oklanderligt och att eventuella överträdelser berott på enskilda soldater som misskött sig, inte på något ”systemfel”.

Det är svårt att se hur de kan fortsätta hävda det efter Breaking the Silences rapport.

Catrin Ormestad